Hattie

Jag kan om jag vill. Äntligen har vi pratat med varandra. Och det blev precis som jag hade tänkt mig. Naturligt. Samtalet flöt på bra. Jag var riktigt smart. Och rolig. Och glad. Och hans blick brann.
Och mina kinder brann nog också....
Ett steg i rätt riktning ialla fall? Känner jag vibbar? Eller är det bara inbillning?
Det återstår att se. Fick underliga blickar av P också. Som om han visste något.
Fortsättning följer. Är sansad idag. Sköter allting med lugn. Inga fler infall nu. Ingen mer ångest.