Hattie

Kände mig deppig hela dagen igår och deppkänslan verkar infinna sig även idag.
Det beror nog på att lördagkvällen blev ett fullständigt fiasko. Det fanns så mycket hopp innan, så många förväntningar som skulle infrias (trodde vi). Indiefolk, liveband och "roliga" killar, det kan väl inte bli något annat än fantastiskt? Tyvärr fick vi motsatsen bevisad den här kvällen.

Det var rätt mycket folk så hoppet om en jävligt kul kväll steg flera grader.
Tyvärr insåg vi rätt så snart att 99 % av folkmassan bestod av 18åringar. Ännu lite senare insåg vi att de vi först tagit för 18åringar inte var en dag äldre än 16. Och de betedde sig till råga på allt som 14.
Jag och Lotta kände oss rätt vilsna. (Och gamla!).
Det var som att färdas tillbaka några år genom tiden. Tillbaka till puppy-love, mjukhångel i något hörn, fjortisfylla, studentskiva... Och det var då jag insåg att jag faktiskt är vuxen nu. På riktigt. Jag kommer inte undan längre.

Efter att vi fått våra fötter torterade av en stilettklack, jag hade fastnat i ett tuggummi som någon idiot kletat fast på väggen, Lotta nästintill blivit nerspydd av en fjortis och jag blivit uppraggad av en kille på ungefär 15 jordsnurr, kände vi att det var dags att gå hem. Aldrig mera Mango! säger jag bara.

Igår hyrde jag och mamma film- "Heartbreak Hotel".
Finns det någon film av Colin Nutley där Helena Bergström inte har huvudrollen? Det var en tragisk och deprimerande film, enligt min åsikt.
Depp, depp, depp. Imorgon ska jag ialla fall gå på mitt första yogapass. Det ser jag fram emot.