Kalas
Några saker som är typiskt mig:
*Komma på samma dag som man ska ha födelsedagsfest att man kanske ändå ska bjuda sina gäster på något. Något litet bara. Mamma och jag brainstormade i morse och förslag på snittar växte fram vid frukosten.
Men sedan kom vi överrens om att snittar är tråkigt. Snittar är svennigt. Så vi tänkte om. Nu blir det mexikansk buffé. Olé!
*Gå ut dagen innan man ska ha födelsedagsfest. "Man kan ju ta ett glas och sedan gå hem tidigt", är ett resonemang som inte fungerar. Men när allt i baren kostar 20 spänn så blir det liksom väldigt svårt att gå hem.
*Att sitta och blogga när jag egentligen har hundra andra grejer att stå i.
Jag slutar här.
Den stora frågan kvarstår dock: Vem bär hem mig i år? 
Svaret avslöjas i nästa inlägg.
Jag ser ett ljus av framåtanda! I like! Haha, det där med att inte ha några planer alls för att sedan inte bara kunna bjuda på snittar är så typiskt! Men så blev det bra också. Tack!