Hattie

Planen var enkel. Tre glas vin. Sedan tidig hemgång. Detta upprepade jag för mig själv igår eftermiddag, som ett slags mantra, för att senare kunna stå emot kvällens kommande frestelser.
Men någonting inom mig petade på mig stup i kvarten, en liten röst i mitt inre viskade: "Det kommer aldrig att funka, Hattie och det vet du mycket väl".

Några timmar och glas (inte tre stycken) senare var all ångest som bortblåst. Självklart skulle jag stanna en stund till, Tjoppes sista kväll, det vore ju nästintill elakt att lämna då. Så jag stannade. Minglade. Pratade. Flummade. Träffade folk som pusslade ihop tisdagskvällen. (Det var inga trevliga saker de hade att berätta.
Till exempel kom de med osanningar som att jag skulle ha ramlat ihop lite snyggt på marken på East... Och att jag vill skaffa barn..? Ha!)
Grannarna var arga och kastade sten från sina fönster på alla som stod nere på gatan.
Jag undrar hur det gick till egentligen? Gick de först ut och plockade lite fina stenar utifall att? Eller hade de en säck med grus hemma i vardagsrummet, redo för strid?
Nåväl. Det blev utgång och lite vingel och vimmel.






Fräsch och pigg efter cirka två timmars sömn vaknade jag med en andedräkt som svagt påminde om alsolsprit. Sminket hade hamnat på sniskan och jag ångrade djupt att jag inte stannat vid de där tre heliga glasen.
Efter att ha tjatat till mig ett kollegieblock och en penna begav jag mig med tunga steg mot Universitetet.
Vilsna och nykomna har jag och några nyfunna vänner drivit omkring inne på universitetsområdet och letat kurslitteratur. Imorgon ska jag skriva "ROOKIE" i pannan med rött läppstift.
Utifall att någon nu har undgått det.





Första dagen i mitt nya liv är precis som en helt vanlig dag i mitt gamla.
Jag suger.