Om koder och att göra val.
Om mitt liv förut bestod av trappor så består det numera mest av koder.
Jag måste ha koder till allt. Utan dessa koder är jag ingenting, jag kommer ingenstans.
Portkod- för att överhuvudtaget komma in. (Så småningom behövs också nycklar, men det är en annan femma).
Kod till mitt.su.se- för att kunna hålla mig uppdaterad om allt som kan tänkas gälla mina studier.
Kortkod- för att kunna övertrassera mitt konto.
Kod till bankdosan- för att kunna bevaka exakt hur mycket jag övertrasserat mitt konto.
Pinkod- utan pinkod, inget liv.
Kod till min e-legitimation- för att kunna göra viktiga grejer via nätet. Typ logga in på skatteverkets hemsida samt csn för att se när de tänker betala ut mitt studiebidrag (och se över min studieskuld. Mindre roligt).
Kod till facebook- sitter som berg. Facebook är min trogne vän.
Kod till mitt franska bankkort- ifall jag nu skulle behöva använda det, trots att mitt aktuella saldo ligger på minus x euro.
Kod till blogg- för att bloggen är halva mitt liv.
Ibland önskar jag att man kunde leva lite som man själv ville. Utan jobbiga krav och en massa plikter.
Det här känns för inrutat, för kontrollerat.
Vilket å andra sidan kanske är bra, då jag inte verkar vara kapabel till att kontrollera något på egen hand.
Nu har jag gjort ett val. Jag har valt. Och alla får klandra mig, säga: "Vad var det jag sa?!".
Jag har bara mig själv att skylla. If it´s more pain than pleasure... som Grisen en gång sa. Då måste jag sluta. Då måste jag gå.