Quel bordel...
Jag är en enda röra just nu. Ett nervvrak. En labil stackars krake. Som tänker och funderar och filosoferar på tok för mycket.
Detta har lett till att jag numera lider av insomnia och ligger och vänder och vrider mig om kvällarna.
Får inte stopp på tankarna, tankarna om allt mellan himmel och jord.
Men mest Parisfunderingar förstås. Samt bröllopsbestyr.
Det är främst detta som bekymrar min stackars förvirrade hjärna:
*Ångest över min bostadssituation (som i skrivande stund är icke-existerande).
Eventuell lösning på problemet: Bo under broarna.
*Ångest över att jag råkade läsa ett inlägg på passagen där en tjej varnade alla för skolan jag ska börja på.
Eventuell lösning på problemet: Det finns alltid någon jävel som ska klaga. Och ingenting kan vara värre än IFN, eller? Jag ska åka dit och bilda mig min egen uppfattning innan jag dömer. (Mycket diplomatiskt).
*Ångest över min ekonomi som börjar sina.
Eventuell lösning av problemet: No more shopping. Ever.
*Ångest över bröllopsklädsel. Champagnefärgad klänning/ klänning i en champagneliknande nyans sökes. Inte över tusenlappen.
Eventuell lösning på problemet: Kära mor skall hjälpa mig att sy och tråckla. Vi ska nog lyckas få ihop något när vi slår våra kloka huvuden ihop.
Slutsats: Jag säger som Timbuktu skulle ha sagt: Det löser sej!!!
Tingsek i torsdags. Det var en underlig kväll. Med alltför många öl. Men vad göra när det är "Glada timmen" och ölen kostar 25 spänn!? Konserten var grym, särskilt de låtarna då jag fick äran att sitta på Martins axlar.
Då var jag lång och skymde sikten för alla andra.
Många välbekanta ansikten skymtades under kvällen. Ord utbyttes med en (för mig) mycket viktig person. Den bästa kvällen i mitt liv.
I fredags jagade jag biljetter till Salem Al Fakir. Något hysteriskt. Med mycket lyckat resultat dock.
Senare på kvällen tog min käre vän Paco med mig på basket. Det var intressant. Jag sänkte antagligen medellängden med många centrimetrar. Basketspelarna var gigantiska.
Efter basketen var planen att "ta ett glas" på O-baren. Det blev istället alldeles för många glas (igen) på alldeles för många ställen.
På East uppskattas det tydligen inte att man sitter och vilar sig lite mot någons axel.
Paco stannade kvar och höll ställningarna med Konstsmurfen, Piss-aset, Carlton och co. medans en annan fick sätta sig på bussen och åka raka vägen hem.
Lyckad kväll, trots den ofrivilliga hemgången.
Nu ska jag ta mig samman och börja planera mitt framtida liv. Eh...?
A plus!
