Paris je t'aime
Paris.
Livet på sjätte våningen blir bara bättre och bättre för varje dag. Särskilt sedan kokplattan kom in i mitt liv.
Den spelar numera en mycket betydande roll i mitt för tillfället kylskåpslösa liv.
Madame G har lovat att vi ska köpa ett kylskåp. Snart. Fast jag måste erkänna att jag klarar mig rätt bra ändå.
Mycket tack vare att jag lever i någon slags symbios med mina vänner. Lunch hos Lina2, middag hos Lina, gratismat på Grodan, en annan middag hos Elin och så vidare. (Djupfryst lax bör tinas innan man ställer sig och sågar i den, Elin!)
Skolan är bra. Fast läraren är ond. Ibland undrar jag om hon inte är Djävulen själv. Hon kallar mig för Hatto. På franska blir det Attô vilket låter som Otto. Och det är ett fult namn. Jag heter inte Attô!
Det här är en reunionhelg. Jenny är här. Gus är här. Julie är tillbaka från sin resa och Mark... Mark är fortfarande här och leker chef på Grodan. Fast det är å andra sidan bra för oss före detta anställda att Mark är chef nu.
Då måste han ge oss gratis mat och gratis drinkar. Jag älskar allt som är gratis.
Hoppas på fler återseenden ikväll. (Läs gratis drinkar).
Igår var det torsdag och torsdagar betyder Trüskel. Jag var full som en kastrull precis som förr i världen.
Vi dansade och dansade. Elin blev bjuden på öl av en snäll kille. (Trodde hon). Jag och Mia hade nyp-i-stjärten-tävling. Dock hotade vakten med att porta oss om vi inte slutade upp med nypandet.
Två brasilianare hade tydligen klagat. Två brasilianare utan humor uppenbarligen. De måste vara för jävla tråkiga.
Så nu måste vi hitta på en ny lek. Fan.
Jag tror att Bruno är förvirrad. Först ringde han mig två gånger mitt i natten.
När jag dagen efter lite försiktigt undrade varför han ringt vid en så oanständig tid svarade han bara svävande att han inte riktigt visste varför. Nej, han visste faktiskt inte alls. Han hade vaknat och sett att han hade ringt mig två gånger. Men varför hade han ingen aning om.
Igår fick jag en smärre utskällning för att vi ännu inte träffats och för att jag aldrig ringer till honom. Le pauvre.
Eh...? Karlar.
Nu måste jag sluta. Fyra timmars sömn och fyra timmars lektion har gjort mig lite grötig i huvudet.
Måste samla nya krafter inför kvällen.
Nyp i stjärten!
Livet på sjätte våningen blir bara bättre och bättre för varje dag. Särskilt sedan kokplattan kom in i mitt liv.
Den spelar numera en mycket betydande roll i mitt för tillfället kylskåpslösa liv.
Madame G har lovat att vi ska köpa ett kylskåp. Snart. Fast jag måste erkänna att jag klarar mig rätt bra ändå.
Mycket tack vare att jag lever i någon slags symbios med mina vänner. Lunch hos Lina2, middag hos Lina, gratismat på Grodan, en annan middag hos Elin och så vidare. (Djupfryst lax bör tinas innan man ställer sig och sågar i den, Elin!)
Skolan är bra. Fast läraren är ond. Ibland undrar jag om hon inte är Djävulen själv. Hon kallar mig för Hatto. På franska blir det Attô vilket låter som Otto. Och det är ett fult namn. Jag heter inte Attô!
Det här är en reunionhelg. Jenny är här. Gus är här. Julie är tillbaka från sin resa och Mark... Mark är fortfarande här och leker chef på Grodan. Fast det är å andra sidan bra för oss före detta anställda att Mark är chef nu.
Då måste han ge oss gratis mat och gratis drinkar. Jag älskar allt som är gratis.
Hoppas på fler återseenden ikväll. (Läs gratis drinkar).
Igår var det torsdag och torsdagar betyder Trüskel. Jag var full som en kastrull precis som förr i världen.
Vi dansade och dansade. Elin blev bjuden på öl av en snäll kille. (Trodde hon). Jag och Mia hade nyp-i-stjärten-tävling. Dock hotade vakten med att porta oss om vi inte slutade upp med nypandet.
Två brasilianare hade tydligen klagat. Två brasilianare utan humor uppenbarligen. De måste vara för jävla tråkiga.
Så nu måste vi hitta på en ny lek. Fan.
Jag tror att Bruno är förvirrad. Först ringde han mig två gånger mitt i natten.
När jag dagen efter lite försiktigt undrade varför han ringt vid en så oanständig tid svarade han bara svävande att han inte riktigt visste varför. Nej, han visste faktiskt inte alls. Han hade vaknat och sett att han hade ringt mig två gånger. Men varför hade han ingen aning om.
Igår fick jag en smärre utskällning för att vi ännu inte träffats och för att jag aldrig ringer till honom. Le pauvre.
Eh...? Karlar.
Nu måste jag sluta. Fyra timmars sömn och fyra timmars lektion har gjort mig lite grötig i huvudet.
Måste samla nya krafter inför kvällen.
Nyp i stjärten!
Kommentarer
Postat av: elin
nästa gång ska jag bjuda på mat som inte varit djupfryst... havregrynsgröt? pasta pesto?
annars tycker jag inte du ska säga så mycket miss. jag minns en gång då det bjöds på pasta carbonara på kungsholmen. eller förlåt,äggrörepasta med skinka...
nytt livsmotto: Nyp i stjärten! Go Girl Go!!!
Trackback