Hattie

Jag kommer inte upp ur sängen. De mjuka lakanen slukar mig, håller fast mig, omsluter mig där jag ligger och kämpar förgäves för att få liv i kroppen som känns som ett cementblock.
Viftar lite på en tå. Inget händer. Försöker sträcka ut armen. Inget händer där heller. Ligger kvar, blundar och låter väckarklockan ringa, ringa, ringa...

Behöver solterapi. Behöver sol. hav, värme, känna sanden rinna mellan fingrarna. Inte tiden.
Nu är det bara tiden som rinner iväg och jag ligger kvar och låter det ske.

Jag lusläser tidningen, ser på nyheterna, dokumentärer om elände, allt för att få min vardag att blekna i jämförelse.
Mörkret håller på att sluka mig med hull och hår, det är de små sakerna i livet som driver mig just nu.
En lunch med en god vän, ett leende från den lilla solstrålen i hennes famn, ett glas med ett innehåll som bränner i halsen, musik som får min kropp att le och får mig att vilja vifta på tårna. Kleta med färger. Vad som helst.
Något som inte är det som jag håller på med just nu. Eller det jag borde göra. Eller det jag måste.

Men don´t worry,people. Snart kommer jag igen.