Andra banor
Alltså. Det här med journalistik. Det kanske inte är min grej ändå.
Vi skriver reportage nu. Jag skriver så att fingrarna blöder och det flimrar framför ögonen efter många, långa och svåra timmar framför datorn. När jag blundar ser jag bokstäver flyta omkring för mitt inre.
Kanske måste jag tänka i andra banor. Kanske ska jag bara skriva en bok och hoppas på livslång rikedom och lycka. Så kan jag köpa en liten stuga vid havet och sitta och vara kreativ och fundera över livet hela dagarna.
Och så ge ut en bok någon gång vart tionde år eller så. Det skulle kunna funka. Ja, det skulle det.
Att vara journalist. Att hålla sig inom ramar. Normer. Sådant kan man ju bli trött på. Sådant vill man ju kräkas på.
Jag vill göra som jag vill.
Fast det finns ju olika sorters journalister. Det gör det ju. Det säger Amanda ialla fall. Så jag tror på det.
Men journalistik skrämmer mig nu.
Ansökningsformulär väntar. Måste fyllas i.
Ska fundera vidare på eventuell bok.
Det gör ont ibland även fast det är ens grej, det gäller att det inte blir för illa så det inte är värt det längre. Men sånt är ju svårt att avgöra. Jag menar
det tog mig ju tre årstider att dumpa skitstöveln.