Hattie

Valborgsmässoafton och jag ska slå ihjäl timmar framför tv:n istället för att supa mej full och sedan stå och halvt frysa ihjäl framför någon brasa där man (om man har otur) kan få delar av håret uppeldat.
När jag förklarade för min gudfar att Valborg var något man firade när man var lite yngre (jag är ju numera en gammal kärring) så tyckte han att jag skulle ta en påse med brödsmulor och sätta mej i i en park och mata fåglar istället. Om jag nu verkligen ville känna mej som en tant.
Hm.

När jag tänker på Theo får jag först ett svagt pirr i magen. Sedan blir jag rädd. Sedan blir jag glad. Och så får jag panik. Passerade utanför hans bo idag och paniken sköljde över mej. Sedan kom pirret igen. Och så paniken.
Jag räknar timmarna nu.
Och Moder Maria och alla gudar och änglar och vättar och troll... Gör så att jag inte svimmar.