Projekt Beach 2008. (Eller 2012.)
Jag har åkt pendeltåg idag. Fram och tillbaka. Bort. Bort. Och så tillbaka igen. Jag blundade och låtsades att jag var i Paris.
Den här världen är för liten för mig. Det är så trångt här. Alla kan inte få plats. Alla kan inte ges utrymme.
Men jag då?! vill jag skrika, men det hjälper inte, för ingen hör. Allting krymper bara och jag får inte plats.
Snäll, det tjänar ingenting till när man ändå inte får plats.
Snart kommer jag att kunna räkna mig till den bittra skaran, dom arga, med Linda Skugge i spetsen. Jag kommer bli en av dom. Dom som är arga på tomtar och troll, pensionärer, småbarn, alla som råkar finnas till.
För att undvika detta har jag idag införskaffat ett träningskort. Det är sant, tyvärr. Jag ska börja träna.
Hello muscles! Jag gick hem med nyinköpta träningsskor (rosa!) i en påse och ett träningskort i fickan. Det skavde liksom och nu blir jag trött bara jag tänker på ordet spinning. För att inte tala om poweryoga. Yoga har jag överlevt förr, men just det där lilla power framför får mig att börja undra. Låter det inte hemskt jobbigt? Nästan onödigt jobbigt?
Men, nu är det dags, projekt beach 2008. Eller 2012. Så fort jag ser en antydan till muskel ska jag genast rapportera det här på bloggen. Det blir en stor dag.
Nu ska jag svettas ut aggressioner, det jobbiga, det ledsna, det förbisedda, den där arga lilla saken som bor inuti mig. Allt ska bort.
Bort.
Den här världen är för liten för mig. Det är så trångt här. Alla kan inte få plats. Alla kan inte ges utrymme.
Men jag då?! vill jag skrika, men det hjälper inte, för ingen hör. Allting krymper bara och jag får inte plats.
Snäll, det tjänar ingenting till när man ändå inte får plats.
Snart kommer jag att kunna räkna mig till den bittra skaran, dom arga, med Linda Skugge i spetsen. Jag kommer bli en av dom. Dom som är arga på tomtar och troll, pensionärer, småbarn, alla som råkar finnas till.
För att undvika detta har jag idag införskaffat ett träningskort. Det är sant, tyvärr. Jag ska börja träna.
Hello muscles! Jag gick hem med nyinköpta träningsskor (rosa!) i en påse och ett träningskort i fickan. Det skavde liksom och nu blir jag trött bara jag tänker på ordet spinning. För att inte tala om poweryoga. Yoga har jag överlevt förr, men just det där lilla power framför får mig att börja undra. Låter det inte hemskt jobbigt? Nästan onödigt jobbigt?
Men, nu är det dags, projekt beach 2008. Eller 2012. Så fort jag ser en antydan till muskel ska jag genast rapportera det här på bloggen. Det blir en stor dag.
Nu ska jag svettas ut aggressioner, det jobbiga, det ledsna, det förbisedda, den där arga lilla saken som bor inuti mig. Allt ska bort.
Bort.
Kommentarer
Trackback