Josh.

Vi var en ekvation som inte gick att lösa.

Vi var x och y.

Du och jag var aldrig en.

Aldrig som Bonnie & Clyde.

Inte som Trazan och Banarne.

Inte kungen och drottningen.

Du vara bara du och jag var bara jag.

En olöst ekvation.


Vi har haft en mycket trevlig responsträff idag, Amanda, Anna och jag. Att kombinera studier med öl i solen går faktiskt finfint. Men sen blev det höstkallt och trots två filtar virade runt kroppen så blåste vindarna alldeles för hårt och kallt. Tillslut gav vi upp och köpte kebab inne i värmen istället. Nu blir det återupplivningsförsök av stelfrusen kropp: skumbad för kroppen och Josh Rouse för själen.
Jag tror att jag älskar honom. Inte lika mycket som jag älskar Timbuktu. Men nästan. 
Munspel är så vackert. Och så kan man låtsas att man är kär i någon. Bara för att det passar så bra.  

Kommentarer
Postat av: Abdirahmangunhild

Good people of togo i was here ok.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback