Hattie

Först hatade jag det. Tåget hade dumpat mig i mitten av ingenstans. Det enda jag såg var åker. Åker i oändlighet.
Att sedan försöka sova, när eleverna på folkhögskolan hade fredagsfest, blev också lite knepigt. Slumrade en stund till nittiotalsklassiker och hårdrock.
Sedan kom Den Stora Dagen då min hjärna skulle utsättas för svåra prover. Men det var bara att gnugga de små grå och gräva fram all mellanstadiekunskap.
Det gick sådär. Ja, jag skrev att Zlatan spelar för Arsenal, skratta ni. Och jag tror inte att jag får poäng för beskrivningen av Rysslands nye president: "Han är i övre medelåldern, grått hår och bästa kompis med Putin". Vilket land är Montevideo huvudstad i förresten? Någon som vet?
Hm.
Nu är det bara den långa, plågsamma väntan kvar.
Helgens äventyr blev tillslut ett trevligt äventyr. Jag har åkt tåg. Jag har varit på väg. Jag har uträttat något.
När jag klev av tåget i Stockholm piskade regnet människorna. Allt var ledset.
Jag sprang hem i ösregnet och kände mig lite som en ny människa.

Nu drömmer jag om ett litet hus på den skånska landsbygden. Åka bort, ifrån, iväg. Bort härifrån.