We built a raft and we floated
Nåväl. Jag kom fram i alla fall. Till en trötter som undrade varför jag inte hade min pyjamas med mig.
Dagen har spenderats med mamma och "mammas boyfriend". De har vårdat min bakfulla kropp och gett mig mat och kärlek. Vi har åkt bil till "kusten" och slumrat i solen. Sedan grillat och jordgubbar.
Pelle var väldigt fascinerad av Gudinnan och beundrade henne länge och noggrant. Nu är de vänner.
Sängen nu. Puss och kram.
How do you afford your rock'n'roll lifestyle. Tell me.
Surreal. It´s surreal. Jag har kommit in på Poppius. Någonstans hade jag nästan glömt bort det, men nu är jag inne. Konstigt. Det gick ju smärtfritt.
Torsdagstradition i Vitabergsparken med Lotta, varma mackor i prassligt smörgåspapper, öl med sugrör och sol.
Theo och Tyson och hunden Hank promenerade förbi. Theo tyckte att jag och Hank påminde om varandra (eh..tack eller?)
"Ja, ni är ju båda små, men inga dvärgar. Utan proportionerligt små liksom!"
Hank var glad och kom och nosade på mej. Han pratar tydligen svenska. Tyson stod mest i bakgrunden och såg blyg och försiktig ut. Sedan ville Theo såklart beundra sitt verk Gudinnan på armen. Han tyckte hon var "pertty" (som de säger i staterna).
Snart lämna in essäerna. Snart frihet.
There is no such thing as faith, there is just random chaos...and then you die
Jag har nog flippat ur lite.
Nåja.
Essäer färdiga. Check!
Svår kramp i axlar och skuldror efter många timmar skrivande. Check!
Spottade Moneybrother och Howlin´Pelle på Pet Sounds igår. Nu kan man dö lycklig.
Fast Moneybrother hade fyrkantigt hår, lite som Will Smith i Fresh Prince i Bel Air. Och Howlin´Pelle var faktiskt inte lika fin i verkligheten.
Nåväl. Roligt i alla fall. Folk stod och skrek "fitta" och det luktade svettig kropp.
Skavsår av nyinköpta skor (döden). Check!
Essä
Därför har jag dragit ner persiennerna, så jag slipper se. Många ord måste bli skrivna idag. Men om jag är effektiv så kanske jag hinner ut en stund ändå. I´m addicted to sun.
Josh.
Vi var en ekvation som inte gick att lösa.
Vi var x och y.
Du och jag var aldrig en.
Aldrig som Bonnie & Clyde.
Inte som Trazan och Banarne.
Inte kungen och drottningen.
Du vara bara du och jag var bara jag.
En olöst ekvation.
Vi har haft en mycket trevlig responsträff idag, Amanda, Anna och jag. Att kombinera studier med öl i solen går faktiskt finfint. Men sen blev det höstkallt och trots två filtar virade runt kroppen så blåste vindarna alldeles för hårt och kallt. Tillslut gav vi upp och köpte kebab inne i värmen istället. Nu blir det återupplivningsförsök av stelfrusen kropp: skumbad för kroppen och Josh Rouse för själen.
Jag tror att jag älskar honom. Inte lika mycket som jag älskar Timbuktu. Men nästan.
Munspel är så vackert. Och så kan man låtsas att man är kär i någon. Bara för att det passar så bra.
Baby,I've been a fool. And I've already waited so long, so long my love has gone
Jag har varit blind. Men nu ser jag igen. Verkligheten. Baby, I've been a fool.
Igår bröt jag mot alla regler (ja regler enligt mig själv då) som finns att bryta mot.
Första regeln: Inte ringa fyllesamtal. Särskilt inte på en måndag då normala människor ligger och sover.
Jag ringde. Och på en måndag. Till en normal stackars människa som låg och sov.
Därmed bröt jag också regel nummer 2 som handlar om att ha lite anständighet, lite självrespekt för fan, i kroppen. Den måste ha runnit ut med alkoholen.
Tredje regeln: Hålla sig långt borta från Fredsgatan. (Numera även kallat Stengatan. Man tror att man blir smart och kreativ när man har druckit alkohol). Men visst var det min lilla stjärt som skymtades på dansgolvet där igår. (Det gjorde även Timbuktus lilla stjärt, men det är en annan historia).
Vi som bara ett par timmar tidigare suttit och spytt galla över hela Fredsgatan och dess innehåll.
Grovt regelbrott. Grovt. Vi får hoppas och be för att ingen såg mig där i folkmassan. Det kan ha varit någon annan ju. Min elaka tvillingsyster, till exempel.
Trots att kvällen inte riktigt gick helt enligt planerna så vaknade jag med verklighetsglasögonen på nästippen idag.
Och det kändes skönt. Och det gjorde bara lite ont.
Jag har fått mitt liv tillbaka.
I will recover.
What clowns are we
Ibland skulle det vara fint om jag bara lärde mig att hålla käften.
Den tycks ibland leva sitt eget liv och den vill gärna prata en massa strunt.
Jag citerar Oliver: "Hattie, håll bara käften."
Just det. Precis så.
Watch your step kid, you might just need those legs again
Mina rosa skor har återigen varit på äventyr. Tillsammans vandrade vi hem till Lotta igår kväll för att titta på musik.
Sedan åkte vi tunnelbana, mina rosa skor, Lotta och jag. Ut i Stockholmsnatten. Vi lyssnade på Moneybrother.
Sedan blev det kalas och mina rosa skor fick sig en rejäl omgång på dansgolvet och hann dansa både bugg och tryckare samt fly från läskiga stalkers. Tre småbrats som verkade ha hamnat fel turades om att snurra mig runt, runt, högt, högt upp i luften.
Sedan ville mina rosa skor gå och lägga sig och tvingade mig att ta en taxi till hemlig ort.
Vi vandrade the walk of shame hem tillsammans, skorna och jag. Som en fin avslutning. Nu sover de tungt på sin plats i garderoben.
Jag funderar på samma sak. Fast sängen då. Det kan bli rätt trångt och varmt i garderoben.
-Men! Du har ju trosorna ut och in!
-Näää, dom är bara urtvättade!
Beer-lin
Bokade en flygbiljett till Berlin igår natt. lite smått intoxicated efter en kväll hemma hos Lotta. (Torsdagstradition). Efter lite bråk med Ryanair (Ryanair på fyllan är då inget att rekommendera) lyckades jag så småningom (efter ett nervöst sammanbrott inkluderat frustrerad gråt) boka en biljett.
Den 4 juni lyfter flygplanet. Mille har redan börjat planera inför mitt besök.
Öl, öl, öl, shopping, skvaller, fnitter och kramar har utlovats. En masse.
Ich liebe Berlin.
Gamla minnen
Skor, någonstans i Pigalle. Någonstans under himlen.
För sent för vin
DN På stan har gjort en lång lista på ställen i huvudstaden där man kan hänga sent om nätterna och dansa under stjärnorna tills fötterna somnar. Listan toppas givetvis av gamla favoriter, som till exempel:
* Trädgården. Trädgården har nästan blivit som en svensk version av Trüskel. Fast sommartid. I dagsläget är det dock oklart om man kommer att palla att stå i den milslånga, svettiga kön. Ett stort plus med Trädgården är i alla fall att de serverar mat. MAT! Jag älskar mat. Särskilt efter ett par öl. Då är det bara att köpa något grillat av de vackra indiepojkarna och försöka att inte spilla ketchup på sig själv.
*F12. Att inte någon har trillat ner för alla stentrappsteg och slagit sig gul och blå i fylleruset är fortfarande en gåta. Snart händer det. Någon kommer att ramla och slå sig riktigt illa.
Jag tänker för övrigt hålla mig långt ifrån F12, av naturliga skäl.
Senaste gången jag var där klamrade jag mig tydligen fast vid någons lår, skrikandes: "Det schnurrar!!" Mina källor är dock inte helt tillförlitliga och det enda jag minns är en shot i konstig färg.
Inga små fötter kommer att klappra mot stenarna den här sommaren.
*Berns. Kommentar överflödig. Dessutom har jag en vilande konflikt med den jättejättestora vakten där. Hm. Också infekterat.
*Ljunggrens. Ha.
*Debaser slussen. Njae. Här kan det också hända farliga saker. Trevligt är det visserligen att man kan sitta ute och beundra den vackra (eh?) utsikten: slussens slemmiga väggar. Har man otur kanske det flyter upp både det ena och det andra här. Nä. Läskigt, helt enkelt.
*Mälarpaviljongen. Åh. Här finns en massa raringar. Som tyvärr inte skulle höja ett halvt ögonbryn åt mig. Men trevligt och totalt ofarligt. Rullavstånd hem till mamma.
*Mosebacke. Bara lite infekterat ställe, men med en utsikt som slår allt. Till och med den lite lätt avslagna ölen.
Nu återstår alltså frågan: Vart fan ska jag ta vägen i sommar?!!
Varje moln är trasigt
Han sjunger att det är för sent för allt. Där har han nog lite fel ändå.
Montevideo är förresten huvudstad i Uruguay. Ifall ni inte visste det. Jag visste inte. Men nu vet jag och kommer aldrig någonsin att glömma bort det heller. Kom igen om 5 år så får ni se.
Stockholm-Skurup
Först hatade jag det. Tåget hade dumpat mig i mitten av ingenstans. Det enda jag såg var åker. Åker i oändlighet.
Att sedan försöka sova, när eleverna på folkhögskolan hade fredagsfest, blev också lite knepigt. Slumrade en stund till nittiotalsklassiker och hårdrock.
Sedan kom Den Stora Dagen då min hjärna skulle utsättas för svåra prover. Men det var bara att gnugga de små grå och gräva fram all mellanstadiekunskap.
Det gick sådär. Ja, jag skrev att Zlatan spelar för Arsenal, skratta ni. Och jag tror inte att jag får poäng för beskrivningen av Rysslands nye president: "Han är i övre medelåldern, grått hår och bästa kompis med Putin". Vilket land är Montevideo huvudstad i förresten? Någon som vet?
Hm.
Nu är det bara den långa, plågsamma väntan kvar.
Helgens äventyr blev tillslut ett trevligt äventyr. Jag har åkt tåg. Jag har varit på väg. Jag har uträttat något.
När jag klev av tåget i Stockholm piskade regnet människorna. Allt var ledset.
Jag sprang hem i ösregnet och kände mig lite som en ny människa.
Nu drömmer jag om ett litet hus på den skånska landsbygden. Åka bort, ifrån, iväg. Bort härifrån.
Min vän Mille
Mille är bra. Hon har lovat en knuff och en liten puff.
Då ramlar någon ner och slår i huvudet och blir snäll.
Synd att hon inte är här, Mille.
Men jag får plocka fram små minnen istället.
Tills vidare.
Snälla arbetsgivare
När kylskåpet skriker av hunger och det enda som går att finna där är pesto i två olika färger och två paket grönsaksbuljong (det var ju så billigt!) så får jag hemlagade köttbullar av min syster. Eller piroger.
Ibland äter vi glass med en massa (dyr) chokladsås eller tacos. Minst tre var.
Man får också förskott på lönen om man är snäll och slipper arbeta soliga dagar.
Andra bra arbetsgivare är Alex och Karro. Deras barn är väldigt snälla och väldigt lydiga.
Och jag fick nog lite mer betalt än vad som var menat från början, men det blev nog lite bonus i kassan när jag sa att jag hejade på Djurgården.
Fick precis ett trevligt fyllesamtal stämplat Mille. Hon är i London och roar sig.
Jag sa åt henne att dricka en liter vatten och ta en taxi hem.
Typ 2672682872 vuxenpoäng.
Jag saknar henne. Hon och Itchy. Ingen kan få mig att ramla av stolar lika mycket och lika ofta som kusinerna.
Jag saknar det också.
Så kom hem en liten sväng, bara en liten, så att jag får ramla under bordet på East.
Nu sängen.
Puss och kram
Thank God it´s Friday!
Lilla lägenheten. Snart tillhör du någon annan. Det känns lite sorgligt ändå.
Det finns så mycket minnen där som har samlats i väggarna. Om nätterna viskar de hemligheter till varandra.
Minnen, minnen. Jag har suttit på balkongen i sommarnatten, ringt samtal till andra sidan jordklotet. Lotta och jag har haft många fina stunder, allsång till klink på pianot, ivrigt diskuterat livet och framtid, det förflutna och sånt som varit. Jag har gråtit minst tusen tårar i kudden där, men skrattat minst lika många skratt. Jag har varit kär, olycklig, galen, sjuk. Jag har saknat och väntat. Allting sitter i väggarna.
Därför känns det sorgligt. Men livet går ju vidare. Det gör det alltid. För det måste det.
Min mor och Gudinnan har bekantat sig ikväll. Att påstå att min mor blev överlycklig är antagligen helt fel ord. Hon skrynklade bara ihop ansiktet och pep något om storleken... Fast sedan var hon tvungen att klämma ur sig att den var fin ändå. Fin, men alldeles för stor.
Puss och kram
Fina (och fula) ord
Picknick är ett så fint ord. Det får mig att tänka på sommar, grill, rosévin och fnitter.
Picknick.
Andra ord jag tycker om är:
* Bris (För att det låter så skönt och svalt)
*Bubblor (För att bubblor kan komma i så många olika skepnader, typ såpbubblor eller bubblorna i champagne)
*Vårsol (För att inget är mer välkommet än vårsolen)
*Skatt (För spänningens skull. Ännu finare är det att vara en särskild persons skatt)
*Tentaöl (För att man aldrig är så väl värd en öl som efter en tenta)
*Guldpeng (För att många guldpengar kan leda till fina saker)
*Persika (För att det låter gott och för att jag är en)
*Kalas (För att det är ett ord som rymmer så mycket roligt)
Ett ord som jag däremot inte tycker om är pank. Det låter verkligen alldeles för jävla eländigt.
Fattig är inte heller ett ord som skulle kvala in på Fina ord-listan.
Men Lina och jag smidde planer igår. Det finns så mycket man kan göra trots att man är pank.
"Man kan till exempel plocka svamp" föreslog Lina. Men då var jag faktiskt tvungen att agera besserwisser och upplysa henne om att svamp nog inte är något att satsa på såhär på våren.
"Ja men någon liten champinjon måste ju finnas kvar efter vintern", tyckte Lina.
Så nu ska vi plocka svamp och göra svampstuvning när vår mat och våra studentpengar har tagit slut.
Har man inte svamp så får man lita på sina goda vänner.
Det blir picknick ikväll, årets första för min del, på Långholmen!
Då känns det att man lever. För ibland kan livet faktiskt vara riktigt vackert.
Heurese!!!!
Imorgon ska jag ta bort plasten.
Kära vänner, imorgon kommer jag inte att svara i telefon på hela dagen.
Jag kommer att stå framför spegeln, spänna mina "muskler" och beundra Gudinnan på min arm.
Jag älskar henne.
Som sagt. Lycklig!! Gånger hundra. Gånger tusen. Gånger miljoner.
Thank You, Theo! I will send you some cake, eventhough you´re not a fan of cakes.
Gudinna+prinsessa=sant
Jag vågade visst!
Hon är grym, Jag är grym. Men Theo är grymmast.
Under två timmar har vi gått igenom alla tänkbara samtalsämnen. Från barndom till varför man inte får säga "negerboll."
Och nu sitter hon här. På min arm. Hon vet allt. Men för tillfället har hon lite svårt att andas under all plast och kräm och tejp.
Jag är hög på adrenalin och lycka och mod.
Jag vågade!
Let yourself go
Let yourself go. Det är bara det som gäller nu. Och så de sista orden du sa till mej.
"Du kommer aldrig att våga."
Ha!