Lite lycklig
Idag var första gången på mycket länge som jag vaknade och kände att verkligheten överträffade drömmen.
Livets stora (och små) frågor
-She´s the cutest baby ever! She looks like a small person.
-Babies are small people, Hattie...
-I knooow! But normally they´re ugly and red and look like raisins.
-Babies are small people, Hattie...
-I knooow! But normally they´re ugly and red and look like raisins.
Il me manque.
Min gris i Paris
Bruno är för det mesta en gris. Men ibland är han en bra gris!
Ångest, ångest, ångest
Har fått önskemål om uppdateringar i bloggen.
Anledningen till det uteblivna bloggandet beror nog mest på att mitt liv för tillfället ter sig extremt innehållslöst och dystert.
Själv vill jag bara fälla en tår över hur patetisk jag är.
Så patetisk att jag igår fick ett svårt återfall som senare ledde till smärtsam panikångest.Det snurrade i huvudet och jag ville kräkas och skrika och gråta och vara arg och vara ledsen- allt på en gång.
Jag förstår inte hur det fortfarande kan göra såhär ont. Tar det aldrig slut?
I helgen ska ialla fall en födelsedag firas. Jag ska dansa hela natten och glömma bort att det gör ont.
So long.
Anledningen till det uteblivna bloggandet beror nog mest på att mitt liv för tillfället ter sig extremt innehållslöst och dystert.
Själv vill jag bara fälla en tår över hur patetisk jag är.
Så patetisk att jag igår fick ett svårt återfall som senare ledde till smärtsam panikångest.Det snurrade i huvudet och jag ville kräkas och skrika och gråta och vara arg och vara ledsen- allt på en gång.
Jag förstår inte hur det fortfarande kan göra såhär ont. Tar det aldrig slut?
I helgen ska ialla fall en födelsedag firas. Jag ska dansa hela natten och glömma bort att det gör ont.
So long.
Paris
Den 10:e januari ses vi!
På torsdagar hittar man mig säkrast på Trüskel.
Möjligtvis sovandes på en stol.
Och sedan tar jag fylle-taxi hem för pengar jag inte har.
Enfin, Paris.