Hattie

Lina och jag hälsade på Olivier i onsdags och blev serverade hans mystiska drinkar igen.
Efter cirka två drinkar var gav vi upp. Lina körde ju och måste därför hålla sig någorlunda nykter (vilket hon dock redan misslyckats med).
Efter en ost-ägg- och skink-crepe bar det iväg. Lina styrde (om än något vingligt). Jag satt på pakethållaren och viftade på tårna. Vi susade fram på Boulevard de Clichy i hög fart och ropade Bonsoir! till alla vi passerade.
Det var vackert. Som i en film. Filmen om oss.

 

Att hyra en film i det är landet är inte så enkelt som man kan tro.
Varför ha ett enkelt system när man kan ha ett komplicerat?  

Alltså. Jag vill hyra två ynka dvd-filmer i dvd-affären på hörnet.
Namn mademoiselle? Har ni redan ett konto här hos oss? Inte det? Det måste man. Il faut. För att överhuvudtaget få hyra en film, eller ens komma på tanken att hyra en film, måste man lämna en garanti.
En garanti som i det här fallet är en check på 120 euros.
Första problemet: Jag äger inte 120 euros.
Andra problemet: För att kunna skriva en check i Frankrike måste du ha ett franskt bankkonto. Det har inte jag.Ständigt detta problem. Har du inget bankkonto i Frankrike kan du inget göra. Du har inga rättigheter. Du är en nobody. Ständigt denna hög med papper som måste fyllas i, läsas, godkännas, garantier som måste lämnas, fingeravtryck som måste kollas, polisregister som måste dras ut. Nu överdrev jag. Men det är nästan så det fungerar i det här landet. Det här landet som jag har lärt mig att hata och att älska.  

Jag har bytt klass i skolan. Min nya lärare är inte klok. Fast han är inte klok på ett bra sätt. Från en stel, korrekt skräcködla (besläktad med djävulen) till denna minst sagt kontroversiella man. 
Han tycker inte om Chirac. Han tycker inte om George W Bush. Han har varit i Amsterdam och rökt gräs. Han pratar politik. Han pratar skit om skolan. Han gör allt man inte bör. Jag gillar honom.  

Vintern har kommit tillbaka med full kraft och min frånvaro av varma kläder gör sig påmind allt oftare.Det jag trodde var pollenallergi är alltså något annat. Typ en annan förkylning. (Var kom den ifrån?)
Jag är hemma och kurerar inför torsdagens happening så länge: Trüskel. (Mais oui!)  


So long.

 Elin med ätbar födelsedagspresentAnna, Lina och ElinDet här är Lina....... och det här är jag!Vi trüsklar på en torsdag (Emma,Mia,Lina)

När man som jag har begränsade matlagningsmöjligheter är det viktigt att vara uppfinningsrik, att våga prova nya kombinationer, nya smakupplevelser. Detta kan leda till smakexplosioner du aldrig kunnat ana. Min nyuppfunna smakexplosion består av:  

• En skiva wasa knäckebröd
• Ett tunt lager pesto
• 2-3 ostskivor
• En skivad tomat
• Rejält med peppar

Imorgon tänkte jag prova kombinationen nudlar med pesto. Funderar på ett ge ut en kokbok snart. 
Annars är allt som det ska. Det är jag och Lina och det är precis som det ska vara.
Vi hittar hela tiden på nya ursäkter för att kunna addera alkohol till våra sysslor om kvällarna. Till exempel: i torsdags var det ju torsdag, vilket innebär bara en dag kvar till helg. Vilket innebär Trüskel. Vilket innebär minst två öl. På fredagar är det givet. Helgen har börjat och då får man i princip göra vad man vill samt bete sig hur man vill utan att skämmas. Det var också vad vi gjorde.
 I lördags skulle två födelsedagar firas. Annas (i efterskott) och Elins (i förskott). Samlingsplatsen för ändamålet var Tournesol. Lina och jag anlände, i vanlig ordning, lite sent och hemskt kissnödiga. Anna och Elin blev jätteglada (?) över sina presenter: snopp-pasta i olika färger (för olika smaker) och ett spel där den som blir fullast vinner. Mycket användbara presenter alltså.

Framåt småtimmarna stod valet mellan att lägga våra sista slantar på antingen taxi eller kebab. Kebab vägde såklart tyngst i två hungriga själars öron. Så kebab blev det. Med sås. Alla såser, tack! Fick undrande blickar av kebabmännen. Alla såser, mademoiselle? Det är tio stycken olika såser! Japp, alla såser sa jag ju. Jag fick två. Ketchup och majonnäs. Ketchup och majonnäs på en kebab? Hursomhelst, mina byxor fylldes med majonnäs- och ketchupfläckar och min mage med kebab.  

Söndagen ägnades åt (seriös) tvättning av kläder. Så nu är allt rent och helt och majoriteten av mina trosor något gråare i nyansen eftersom jag tvättade dem med den svarta maskinen.  

Efter fem dagars festande är jag nu en mycket trött (och pank) människa. Men vad gör det när Paris är vackrare än någonsin.    





 Det är jag och Lina och det är precis som det ska vara.

Helt plötsligt har Linas och mitt tidigare hatobjekt i Paris, nämligen Pigalle, utvecklats till vårt favoritställe på jorden. Typ.
Vårt nyfunna intresse beror nog mest på att Olivier jobbar i en bar i närheten.
Olivier och en bar kan bara betyda en sak, nämligen: Gratis. Anytime.
Olivier blandar och blandar och vi tar tacksamt emot och dricker tills det sprutar ur öronen.

Detta var alltså vad vi ägnade oss åt under tisdagkvällen. Den första drinken (som bestod av ca 3 deciliter sprit och ca 2 centiliter övrig vätska) blev mitt fall. Framåt småtimmarna visste jag varken vem jag var, vad jag gjorde där eller vart jag var på väg. Dessutom hade någon jävel flyttat på Brunos dörr. Jag kunde varken hitta porten eller gatan. Så jag ringde ett nödsamtal till en trött (och nykter) Bruno.Givetvis hade ingen flyttat på Brunos port. Inte heller var det någon som hade bytt namn på gatorna, bara för att jävlas.
Givetvis var det mitt förvirrade väsen som spökade.

Gårdagen gick i ungefär samma tecken. Lina och jag var tillbaka i Pigalle. Fast den här gången hemma hos Bruno som hade "bjudning" hemma hos sig och Maxime.
Jerôme hade inte längre sina dreads och Tibo betedde sig som han brukar göra när Lina är med, det vill säga: först inte säga ett ljud till Lina på halva kvällen. (På sin höjd ge Lina en blygsam blick och fnissa försiktigt under lugg.)Sedan hälla i sig så mycket sprit tills han knappt kan stå på benen (bokstavligt talat) och efter det förvandlas till ett vilddjur utan vare sig hyfs eller vett, stenhårt raggandes på Lina.  

Eftersom min lärare är släkt med han som bor där nere där det är varmt, (han som har svans och horn och en eldgaffel i handen, ni vet), så tycker hon om värme. Vi får därför inte, under några som helst omständigheter, dra ner persiennerna. Vi får inte heller öppna fönstren. Medan vi håller på att förgås i värmen, tragglandes fransk grammatik, sitter alla andra klasser i behagligt dunkel och svalka och tycker att fransk grammatik är riktigt roligt.
Livet är orättvist.   

Jag återkommer.  



Ps. Mina trosor har återfunnits. Nytvättade och allt.                                  

Paris.
Livet på sjätte våningen blir bara bättre och bättre för varje dag. Särskilt sedan kokplattan kom in i mitt liv. 
Den spelar numera en mycket betydande roll i mitt för tillfället kylskåpslösa liv.
Madame G har lovat att vi ska köpa ett kylskåp. Snart. Fast jag måste erkänna att jag klarar mig rätt bra ändå.
Mycket tack vare att jag lever i någon slags symbios med mina vänner. Lunch hos Lina2, middag hos Lina, gratismat på Grodan, en annan middag hos Elin och så vidare. (Djupfryst lax bör tinas innan man ställer sig och sågar i den, Elin!)

Skolan är bra. Fast läraren är ond. Ibland undrar jag om hon inte är Djävulen själv. Hon kallar mig för Hatto. På franska blir det Attô vilket låter som Otto. Och det är ett fult namn. Jag heter inte Attô!

Det här är en reunionhelg. Jenny är här. Gus är här. Julie är tillbaka från sin resa och Mark... Mark är fortfarande här och leker chef på Grodan. Fast det är å andra sidan bra för oss före detta anställda att Mark är chef nu.
Då måste han ge oss gratis mat och gratis drinkar. Jag älskar allt som är gratis.
Hoppas på fler återseenden ikväll. (Läs gratis drinkar).

Igår var det torsdag och torsdagar betyder Trüskel. Jag var full som en kastrull precis som förr i världen.
Vi dansade och dansade. Elin blev bjuden på öl av en snäll kille. (Trodde hon). Jag och Mia hade nyp-i-stjärten-tävling. Dock hotade vakten med att porta oss om vi inte slutade upp med nypandet.
Två brasilianare hade tydligen klagat. Två brasilianare utan humor uppenbarligen. De måste vara för jävla tråkiga.
Så nu måste vi hitta på en ny lek. Fan.

Jag tror att Bruno är förvirrad. Först ringde han mig två gånger mitt i natten.
När jag dagen efter lite försiktigt undrade varför han ringt vid en så oanständig tid svarade han bara svävande att han inte riktigt visste varför. Nej, han visste faktiskt inte alls. Han hade vaknat och sett att han hade ringt mig två gånger. Men varför hade han ingen aning om.
Igår fick jag en smärre utskällning för att vi ännu inte träffats och för att jag aldrig ringer till honom. Le pauvre. 
Eh...? Karlar.

Nu måste jag sluta. Fyra timmars sömn och fyra timmars lektion har gjort mig lite grötig i huvudet.
Måste samla nya krafter inför kvällen.


Nyp i stjärten!