Maud Olofsson

Eftersom förra helgen spenderades i total stillhet och lugn hemma hos mormor,
så måste den här helgen inkludera sång och dans. Helst dans. I stora portioner. 
Men först ska jag låta Toni&Guy eventuellt förstöra mitt hår.
Jag har funderat hela veckan på hur jag ska lyckas kommunicera med dem. Inte grönt hår. Inte lila. Och om jag säger till på skarpen att jag inte vill se ut som Maud Olofsson i håret så borde de ju förstå.
Det vore en katastrof. En ren katastrof.


Immunitet

Mitt immunförsvar är dött.
Det försvarar mej inte. Inte alls. Så alla baciller som folk hostar/nyser/andas ut i tunnelbanevagnen om morgnarna, hoppar på mej direkt och bryter sedan ner mej totalt.

Det blir kanske ingen visit ner till kusten i helgen. Bara ännu en helg fylld med febervattniga ögon, dålig tv och ostbågar.
Så synd om mej.



Före detting

Mitt ex, mitt livs kärlek, mina drömmars man, har förvandlats till Jean-Pierre Barda.
Skrämmande. För det är inte alls killen-med-slitna-jeans och jag-skiter-i-looken där på bilden,  
människan som jag föll så hårt för för längesen.
Nu har han odlat ett trekantigt fittskägg och införskaffat tonade brillor.
En litet skutt i hjärtat ändå.
Nu ska jag rensa bort. Spara en del. Lägga det i röda boxar och lägga på locket.
Minnas människan som jag fortfarande ibland saknar. Men kanske plocka ner honom från piedestalen och inse att vi ju faktiskt går vidare.

Nu är han en föredetting.
Precis som jag.



Sov gott!


Jag har en ny vän

 Lästa  MySpaceNew message from Parken‏08:48

Coolt.

Dagens citat förresten!

Jag bloggar vidare. Är så speedad och adrenalinfylld (och hög på socker efter att ha ätit halstabletter till middag) efter Poppiuskvällarna. Fast min hjärna säger att jag borde gå och lägga mej, kura ihop mej till en liten boll och sova vackert.
Men kroppen är som paralyserad. Vill inte gå och lägga sej. Måste varva ner först.

Dagens citat:

1. "Men varför går du upp så himla tidigt?! Inte ens Daniel går ju upp sådär tidigt! Och han är ändå rörmockare! Du borde kanske bli rörmockare..." /Systern efter att ha läst En morgon med Fröken Fläng-inlägget. Det känns fint att hon tror på mej inom VVS-branschen.

2. "Var inte så självkritisk, Hattie!" /Poppius-Magnus. Det finns ingen som dömer så hårt som jag själv. Måste sluta upp. För det är ingen fin vana. Och Magnus är en klok man.

3. "Jag promenerar totalt cirka fyra timmar om dagen. Först promenerar jag till jobbet. Det tar en och en halv timme. Sedan äter jag lunch i 15 minuter och promenerar de resterande 45 minuterna. Och så promenerar jag hem. En och en halv timme. Jag brukar även springa till jobbet ibland." /Kvinna som ringde in till Morgonpasset i P3 imorse.
Hörru, hurtbullen, jag ska minsann be att få tala om att jag äter lunch på 10 minuter och sedan rusar till tunnelbanan som dessert. Ingen jäkla promenadtakt där inte. Slå det om du nu kan!

Nä. Godnatt nu.


Jag bjuder på den

SMS-trafik Elin-Hattie 16 oktober 2008:

Hattie: Sjysst! Afterwork hos My Academy nästa fredag! "Vin i överflöd" utlovas. Kan vara världens bästa (och billigaste) förkrök.
Elin: Haha... Fan att jag är bortrest då! När de ordnar så trevligt!
Hattie: Va? Vart ska du?
Elin: Till Oman ju, med mamma, mormor, Lisa :)

Och jag tänker: Omar? Vem fan är det? Någon ny bekantskap som jag inte känner till?
Sedan slår det mej.
Äsch, jag bjuder på den.

Förresten så lönar det sej att vänta ibland. Om man väntar kan man nämligen hitta små skatter.
Min skatt är ett par skor. Drömskorna. Sju tiokronor plus en femma var allt som behövdes.
Det känns ungefär som kärlek. Pirrigt och spännande. Nytt och läskigt. Jag nästan rodnar när jag tittar på dem. Och fnissar försiktigt.
Är inte det lite sjukt? Att ett par skor kan fylla det där tomrummet.
Men det är ju som jag brukar säga: Skor framför karl.

Godnatt, hörrni.

En helt vanlig morgon med Fröken Fläng

05.30 Alarmet går på. Förvåning. Redan? Snoozar. Drömmer.
06.00 Vaknar till liv. Långsamma steg mot badrummet.
06.01 Snabb blick i spegeln. Hjälp.
06.02 Duschar i mörker.
06.03 Borde schamponera håret.
06.03 ZZZzzzzZZzzzzZzzZZZ
06.04 Borde schamponera håret.
06.11 Schamponerar håret.

06.16 Middagstipset.
06.20 Kokar te.
06.22 Äter frukost.
06.22 Glömmer bort teet.
06.44 Äter frukost. Glömmer bort teet.
06.45 Smink på.
06.50 Påklädning!
06.55 Missnöjd med klädval.
06.57 Surfar lite på nätet.
07.00 Packar väskan
07.05 Panikartat byte av kläder.
07.07 Hittar inte strumpbyxorna.

07.15 Missat tunnelbanan.
07.16 Stress!
07.20 Färdig. Dags att springa.
07.20 Får tvångstankar. Kollar spisen och plattången. Allt avstängt.
07.21 Dags att springa!!!
07.21 Kollar spisen och plattången en sista gång.
07.22 Rusar till tunnelbanan


Stenåldersskolan

Samtal idag med Rudbecksskolan.
Åh, vad det känns som år och dar sedan man virvlade runt i korridorerna där.
Bara en sån där grej som att ha ett eget skåp känns konstigt och främmande idag.
Jag är en stenåldersmänniska.

Även Rudbecksskolan verkar vara kvar på stenåldern. Att översätta betyg till engelska är uppenbarligen något helt nytt och främmande i deras kretsar. Nollställda lät de på rösten när jag ringde mitt samtal idag.
Fast vänliga rösten på Berghs berättade att de flesta skolor bara har en knapp i datorn där de kan trycka och så vips så översätts betygen automatiskt. Från svenska till engelska på ett litet kick.
Nu måste jag få tag på en sån där knapp. På den hemliga översättarknappen.
Återkommer.


I love CSN

Jag hatar att vänta på saker. Eller bara att vänta överhuvudtaget. Det är det absolut värsta och absolut tråkigaste som finns.

Dagens:

*Har äntligen lyckats få kontakt med CIS! Bokat tid för studierådgivning. Det måste hända något nu.

Receptionist: Vilka skolor är du intresserad av?
Jag: Jag vet inte... Typ alla..?
Receptionist: Och vilka ämnen är det du vill läsa?
Jag: Jag vet inte... Typ allt möjligt? Jag behöver hjälp bara. Med allt!

* Svänga förbi mor och hälsa välkommen hem och sno tandkräm.
* Lite mera jobb.
* Dö lite på soffan en stund (dvs somna i ungefär två timmar. Klassiskt.)

Nu: fylla på kaffemaskinerna.


Fröken Fläng

Om jag fick byta namn nu så skulle jag genast byta till Fröken Fläng.
För tillfället är jag hon.

Frilansseminarium ikväll. Inspirerande, imponerande men framförallt: skrämmande.
Jag sliter mitt hår. Jag vrider och vänder mej i sängen. Sömnlösa nätter. Kan inte äta. 
Det är som om jag ser målet någonstans långt borta i horisonten, suddigt och abstrakt. Ändå vet jag att det finns där och väntar på mej. Väntar på att jag ska passera mållinjen, slänga mej huvudstupa över den, gråtfärdig, utmattad, känslan av att vara i mål. Att vara framme. Äntligen!
Men  vägen dit är så lång. Så oändligt lång. Det är som att springa barfota med tusen nålar under fotsulorna.
Jag vill vara framme nu.

Blogginläggen är för tillfället lika osammanhängande som jag själv.

Fint ändå att Elin ringde idag och var smått bekymrad efter att ha läst det senaste inlägget.
Folk bryr sej. Och det är fint.
Det får mej att orka springa alla de där långa, svåra milen. Med tusen nålar under fotsulorna.



Höstångestpanikdeppskit

Jag sitter i soffan och skriver och räknar febrilt. Sliter mitt hår emellanåt. För hur jag än räknar och hur jag än vänder på siffrorna så kommer jag hela tiden fram till samma tragiska slutsats:
Jag är fattig.
Det är tacken för att man springer som en tok mellan tre jobb varje vecka. Min mage är trasig. Klappar snart ihop. Stänger av.
Återigen: TACK CSN! Tusen tack för ert stöd!

Är så trött på:
- Att vara fattig
- Att ständigt ha lätt fladdrande panik i bröstet
- Att ha en liten ångest sittande i bakhuvudet
- Att oroa mej för framtiden
- Att oroa mej för nuet
- Att räkna mina icke-pengar (Tack CSN)
- Att jobba
- Att göra nånting överhuvudtaget
- Att vara sjuk och ful
- Att bara vara ful
- Att vara vuxen

Men nu ska jag sluta klaga, för ingen orkar lyssna på mitt eviga "jag är luspank"-gnäll. Förutom Sofia möjligen. Var är du?
Nej, ingen orkar prata eller ännu mindre hänga med en gnällspik. En partypooper.

Snart köper jag ett torp och flyttar ut i skogen. Skriver min bokjävel och tjänar lite pengar.
Men jag är inte bitter.
Inte det minsta.


It´s better to burn out than to fade away

Oslo var fint.
Tyvärr blev bilderna jag tog mindre fina.

Idag: Lite mindre öroninflammation. Födelsedagsbrunch för Mille på Elverket.
Imorgon rullar jag in i en ny vecka.