My good friend Patrick told me how to play
Lotta är tillbaka. Hurra!
Jag har ägnat kvällen åt matlagningskonster. Det blev en hel besvikelse så jag blev tvungen att kompensera med köttbullar. Ungefär arton stycken. Mitt köttbullesug är ändå inte helt dämpat.
Efter cirka en och en halv timmes briefing och uppdatering med Lotta på andra sidan luren har jag nu ägnat mig åt något så tråkigt (men definitvt nödvändigt!) som att söka jobb. (Applådera mig, mamma!)
Det är utmattande att söka jobb. Och det mest utmattande med hela processen är all bullshit man tvingas haspla ur sej. Detta verkar dock vara obligatoriskt för många arbeten.
Under kvällen har jag vältrat mig i mig själv, mina mycket goda franskakunskaper ("i såväl tal som skrift"), mitt engagemang för mode och kläder (vilket visserligen inte är helt osant, fast då stavas det shopoholic), samt mitt brinnande intresse för att sitta i en reception dagarna i ända. Det finns ju helt enkelt inget bättre än att jobba som kassörska på ICA, butiksbiträde på ZARA, eller städare alternativt receptionist på vandrarhem.
Galet. Nu måste jag kräkas lite över mej själv. Eller kanske gå och bikta mej.
Pretto, pretto, pretto.
Det är så att jag ryser.
Godnatt på er.
Jag heter jag. Precis som du.
I trängseln, ute i vimlet, tycker jag om att betrakta människor. Jag ser på dem och undrar vad som döljer sig bakom just deras ansikten. Vad har de gått igenom, vad bär de med sig i sitt bagage. Är de snälla, elaka, förnäma, bråkiga, virriga?
vad har de för brister och ovanor och djupa hemligheter. Och jag brukar fantisera ihop en liten historia om vad de här människorna drömmer om, vad de saknar. Är de lyckliga? Vilka är de?
Hela vägen hem på tunnelbanan betraktar jag alla dessa människor och inser att de bara är människor. Precis som jag.
Irritation
Kom tillbaks, hela världen är så underbar
Recept på en lyckad helg:
*Uteserveringar
*Dagens på Trädgården
*En liten flört
*Efterfest i lägenhet från riddartiden
*Fjäderholmarna
*Solsken
*Isande bad
*Picknick
*Åka båt
*Rosévin
*ingen väckarklocka
*Mackor med ost
*Popcorn
*Fina vänner
Helgen måste ta slut
En sömnrufsig Maja i min soffa.
Nu är mina ögon alldeles pyttesmå och svullna, som små svarta pepparkorn ungefär.
Idag är en popup-dag. Måndagsbajs.
Jenny was a friend of mine
För den där rastlösheten som pirrar inuti, det där smygande trycket över hjärtat, det kan jag inte förklara. Inte ens för mej själv.
Men hon bara vet.
Slits mellan hjärta och hjärna. Och sen tänker jag att livet är kort. Så kort. Och inte ska man väl sitta och gegga och vara olycklig när man kan vara fri som en fågel och vara lycklig?
Det är något svennigt med den svenska sommaren.
Och grädden på moset, det svennigaste av det svenniga, är Ernst och hans sommarprogram.
Ernst kan verkligen allt. Sy, måla, snickra, laga mat, fixa, trixa och plantera blommor. Han är en riktig karla-karl den där Ernst.
Jag är djupt försjunken i (och numera ett stort fan av) Ernsts sommar. För där är det alltid sol. Och allt blir bara sådär jättefint. Och Ernst är bara sådär superglad och entusiastisk inför allt. Som ett barn på julafton, full av förväntan.
Jag ska bli lite mer som Ernst. Promenera runt barfota med uppkavlade jeans, ta upp en näve grus, känna småstenarna mot handflatan och tycka att varenda liten sten och kotte på jorden är fascinerande.
Nej, nu tror jag väl ändå att jag håller på att bli galen.
Without you I´m nothing at all
Vem vore jag?
Ett existensminimum.
Bara en liten lort.
Tonight´s the night, tonight we´re gonna
Nämligen att jag är lite som två olika personer.
Inte menat att jag lider av något slags schizofreni eller så, men mitt sätt att prata och mitt sätt att skriva är som raka motsatser.
Detta funderade jag på hela vägen hem från Mosebacke igår (med vissa pauser för låtbyte på I-poden).
Den talande Hattie är slarvig, avslutar sällan meningar, slänger om ord, svär (jävligt) mycket och (jävligt) ofta och pratar fort, fort, fort. Nästan så att orden snubblar på varandra.
Den skrivande Hattie är perfektionist. Vrider och vänder på ord, kikar på dem under lupp, analyserar, formulerar. Alltid eftertänksamt. Slarv är inte acceptabelt.
Undrar vad lingvisten skulle säga om just det här fenomenet? Eller psykologen?
Ska fråga.
Idag känner jag mej rock'n'roll.
Ikväll blir det ostbågelooken. Definitivt.
My friend Spiderman
Sånt vet han, för han hade fobi för spindlar som barn och brukade stänga in dom i glasburkar.
Högst en natt överlevde dom, påstår Jakob.
Är förvånad över att ingen djurrättsaktivist satt dit mej för djurplågeri än.
Jag har en spindel i min dammsugare
I lördags när jag kom hem, trött som ett as, och skulle till att sova välbehövd skönhetssömn så fick jag syn på en kompis. Han satt på väggen ovanför sängen och var stor och fet med långa, krokiga ben.
Även om jag inte lider av någon direkt fobi, så tyckte jag att min kompis var lite för stor för att kännas trevlig.
Jag drabbades alltså av panik. Nu gällde det att vara innovativ. Min första tanke var att drämma till min kompis med en ELLE-tidning som jag observerat tidigare. Men att ha ett mosat spindelkadaver på väggen kändes inte helt behagligt.
Så det fick bli dammsugaren.
Jag tvekade några sekunder, men sedan satte jag dammsugarslangen ett par centimeter från min kompis och vips, så var han borta. Fångad i dammsugaren.
Nu vågar jag inte dammsuga.
Antingen så ligger min kompis kvar där inne och lever på gamla brödsmulor och kvalster, vilket betyder att han snart kommer att bli så stor och fet att dammsugaren kommer att explodera och jag kommer vakna en natt av att en jättespindel ligger i min säng. Hu.
Eller så har han redan smitit från sitt fängelse dammsugarpåsen. I såna fall befinner han sig just nu någonstans i min garderob, bland mina kläder, alternativt mina underkläder. Ännu mer hu.
Så nu har jag en spindel i min dammsugare.
Vilket är egentligen värst? Att ha en överdimensionerad spindel i sängen eller en normal, fast ändå stor, spindel i trosorna?
Det är dagens viktigaste fråga, mina damer och herrar.
Gone, gone, gone
Spöken från det förflutna,
Fast det är fint. Så fint att jag skulle vilja skriva en sång.
Miss you miss you miss you
Love you love you love you
I hate my best friend
But I love you