Hattie

Jag har gjort en upptäckt.
Nämligen att jag är lite som två olika personer.
Inte menat att jag lider av något slags schizofreni eller så, men mitt sätt att prata och mitt sätt att skriva är som raka motsatser.
Detta funderade jag på hela vägen hem från Mosebacke igår (med vissa pauser för låtbyte på I-poden).

Den talande Hattie är slarvig, avslutar sällan meningar, slänger om ord, svär (jävligt) mycket och (jävligt) ofta och pratar fort, fort, fort. Nästan så att orden snubblar på varandra.
Den skrivande Hattie är perfektionist. Vrider och vänder på ord, kikar på dem under lupp, analyserar, formulerar. Alltid eftertänksamt. Slarv är inte acceptabelt.
Undrar vad lingvisten skulle säga om just det här fenomenet? Eller psykologen?
Ska fråga.

Idag känner jag mej rock'n'roll.
Ikväll blir det ostbågelooken. Definitivt.