Vintern har rasat
När jag förklarade för min gudfar att Valborg var något man firade när man var lite yngre (jag är ju numera en gammal kärring) så tyckte han att jag skulle ta en påse med brödsmulor och sätta mej i i en park och mata fåglar istället. Om jag nu verkligen ville känna mej som en tant.
Hm.
När jag tänker på Theo får jag först ett svagt pirr i magen. Sedan blir jag rädd. Sedan blir jag glad. Och så får jag panik. Passerade utanför hans bo idag och paniken sköljde över mej. Sedan kom pirret igen. Och så paniken.
Jag räknar timmarna nu.
Och Moder Maria och alla gudar och änglar och vättar och troll... Gör så att jag inte svimmar.
Happy nation och blåmärken
Happy nation i lördags. Jag har blåmärken överallt. Extra happy blev förstås jag när min framtida mans krulliga hår stack upp i DJ-båset. Lilla, underbara Timbuktu. När ska han förstå att det kommer bli vi en dag? Vi är ju det perfekta paret, ett minimalt par. (Någon som förstår mitt lingvistskämt? Fredrik Lindström?) Vi har ju till och med samma frisyr!
Nu måste den här veckan skynda sig och ta slut. På lördag åker vi flygplan.
Barcelona väntar och förhoppningsvis sol och små små små skor i mängder.
Gamla vänner ska återförenas.
Jag längtar.
Andra banor
Alltså. Det här med journalistik. Det kanske inte är min grej ändå.
Vi skriver reportage nu. Jag skriver så att fingrarna blöder och det flimrar framför ögonen efter många, långa och svåra timmar framför datorn. När jag blundar ser jag bokstäver flyta omkring för mitt inre.
Kanske måste jag tänka i andra banor. Kanske ska jag bara skriva en bok och hoppas på livslång rikedom och lycka. Så kan jag köpa en liten stuga vid havet och sitta och vara kreativ och fundera över livet hela dagarna.
Och så ge ut en bok någon gång vart tionde år eller så. Det skulle kunna funka. Ja, det skulle det.
Att vara journalist. Att hålla sig inom ramar. Normer. Sådant kan man ju bli trött på. Sådant vill man ju kräkas på.
Jag vill göra som jag vill.
Fast det finns ju olika sorters journalister. Det gör det ju. Det säger Amanda ialla fall. Så jag tror på det.
Men journalistik skrämmer mig nu.
Ansökningsformulär väntar. Måste fyllas i.
Ska fundera vidare på eventuell bok.
Söndagstanke
Jag är inte tillgänglig, tydligen.
Jag är ändå för fin för er.
Kungen av fuldans
Igår var vi ute och roade oss. Vi fuldansade så att dansgolvet vibrerade och KTH-killarna häpnade när de fick sig ett nyp i stjärten av Dansdrottningen.
Jakob är Kungen av fuldans och jag är hans drottning. Och för första gången på evigheter så tänkte jag inte på något annat än på dansgolvet och min fuldans och hur glad jag var just då.
Du fanns inte.
Sedan åkte jag taxi hem för pengar som jag inte har vilket har resulterat i hemmakväll.
Har ätit chips-middag och nu ska jag kompensera upp det med te och choklad. Toppen.
Rik som ett troll
"Här bor de rikaste svenskarna
De rikaste svenskarna bor i Danderyd, Lomma och Täby. I botten ligger Botkyrka, Södertälje och Sundbyberg.
Och skillnaderna är stora.
En Danderydsbo hade nästan 600.000 kronor i förmögenhet 2006. För en person i Botkyrka var samma siffra bara 13.000.
Enligt Statistiska centralbyrån beror de stora klyftorna bland annat på prisskillnaderna på bostäder runtom i landet."
Ur DN 2008-04-03
Jag är alltså rik.
Kallas det att vara rik när man har 500 kronor kvar på kontot en vecka efter det att studiestödet delats ut?
Kallas det att vara rik när man tömmer sin spargris och finner två bronsfärgade femtioöringar skramla runt nere på botten?
Kallas det att vara rik när man blir överlycklig om man hittar 10 kronor på gatan?
Kallas det att vara rik när man tvingas komponera en rätt bestående av kikärtor och krossade tomater? Alla dagar i veckan.
I såna fall är jag rik som ett troll.
Aprilväder
De var alla klädda i färggranna kreationer, pannband och glittriga tights och det bara stank åttiotal om dem.
Hade jag inte vetat bättre hade jag antagit att detta var några hungriga modelejon på vift, men så förstod jag. Studentskiva. Det är studenttider.
Det var tider det. Om än lite grumliga tider, i samspel med alkoholdemonen.
Men fint var det.
Det gjorde mig glad att se dem för det betyder att våren verkligen är här (fast de har pratat om snö på väderleksrapporten). Kan vi ialla fall låtsas att det är vår nu? Låt mig skutta runt i strumpbyxor och vårjacka och tro att det är vår. Det känns så mycket bättre då.
Nu måste ett reportage skrivas. Jag har gjort research halva dagen men vet fortfarande inte hur jag ska få ihop mina sju sidor med anteckningar till en flytande text. Hjälp? Någon?
Jag inväntar natten. Då brukar den kreativa sidan vakna till liv.