Hattie

Lotta och jag är inte längre bostadslösa.
Ett orosmoln mindre.

Dagens outfit:
*Ett par urtvättade bomullstrosor à la H&M.
*En gammal t-shirt med ett snart söndertvättat tryck som jag fått av en gammal vän. Årgång rätt gammal.
*Håret står som en gloria runt huvudet på mig. Inte en sådan där fint skinande gloria. Nej.
Jag ser faktiskt lite ut som Timbuktus vildvuxna brorsa, någon som vistats ute i djungeln i ett par sekel. En djungelmänniska, helt enkelt.
*Dagens make up består av röda plitor i överflöd.

Vilken skönhet.

Men plikten kallar, au travail!

Ursäkta det pubertala ordvalet. Men jag kom faktiskt inte på något bättre.
För det är så det känns.
Bajs. Bajs, bajs och bajs.

Just idag känns allt som en enda stor konspiration som hela världen är delaktig i. Just idag har hela jordens befolkning gaddat ihop sig för att göra allting lite extra jobbigt och svårt.
Stackars, stackars mig.

Problem nummer 1: Lotta och jag ska till Berlin. Inget snack om saken. Inga problem där. Problemet är att vi inte har någonstans att ta vägen, ingenstans att bo. Inte ens sovsalarna för 12 personer verkar ha något att erbjuda.
Eventuell lösning: Hota alla andra som också ska åka till Berlin över nyår och tvinga dem att ge bort sina sovplatser till mig och Lotta.
Problem nummer 2: Jag står som reserv på båda kurserna som jag sökt. Reserv!
Eventuell lösning: Dra åt helvete, VHS, SU och Södertörn.  
Problem nummer 3: Jag känner att en dunderförkylning är på väg. Min näsa känns ungefär som när man fått fem miljarder kallsupar.
Eventuell lösning: Rå vitlök, citron, alvedon och sömn.
Problem nummer 4: Tenta snart.
Eventuell lösning: Plugga?
Problem nummer 5: Fortfarande ingen spis.
Eventuell lösning: Ringa till Sverker i PLUS och be honom om hjälp. "Hattie har varit utan spis i drygt en månad nu. Är det så, ska det vara så?!"


SKA DET VARA SÅ? VA?!

Återigen: Bajs.

Åh nej. Nu håller det på att hända. Jag håller på att förvandlas till språkpolisen.

Exempel:
"Det är på grund av er som jag står här idag" säger en lycklig Idol-Marie i kvällens final av Idol 2007.
Nej,nej,nej.

En språkpolis har fötts ikväll och jag ber om ursäkt för detta.
Jag är ju inte perfekt jag heller.
Men språkpolisen är här för att stanna.

Damn you, lingvistik. Damn you.

Det är fredag kväll. Eller snart fredag kväll den 7 december år 2007 och den här kvällen kommer aldrig mer tillbaka.

Jag sitter hemma. Hemma! En fredagkväll.
Något är fel.

Jag är patetisk och trött och funderar på att blogga resten av kvällen.

Erkännande: Jag ska titta på Idol-finalen.

Imorse var jag hela tio minuter för tidig till gruppövningen. Märk väl tio minuter för tidig. Alltså inte tio minuter för sen, som annars brukar vara mitt kännetecken.
Detta är stort mina damer och herrar. Tyvärr hade jag missat att kolla mailen och därför stod jag där alldeles ensam och förvirrad med mitt nybryggda fulkaffe från Pressbyrån och undrade vart alla tagit vägen.
Läraren hemma med sjukt barn. Fick jag veta ungefär en kvart senare. Hela min dag rasade.

Så var det det här med Smurfarna. Hedvig och jag förde en smått upprörd diskussion kring detta på tunnelbanan. Jag tittade aldrig på Smurfarna när jag var liten. Det var något skrämmande över dem och hela smurfgrejen. 
Det enda jag egentligen vet om smurfarna är att de bor tillsammans i smurfbyn och glider runt och smurfar smurf hela dagarna.
De är små och blå och har vita mössor. Och de är jättemånga.

Till exempel så finns

Mitt bland alla dessa smurfar bor också Smurfelina (Smurfan). Vad hennes funktion är har jag ännu inte riktigt förstått.
En ensam smurfflicka bland alla smurfpojkar. Jag menar, hur logiskt är det? Hur förökar sig smurfarna då?
Enligt wikipedia (jag har inget liv) så finns det även en Babysmurf i byn:
"Babysmurf - Den 102:e smurfen. En smurf som ännu inte är stor nog att prata eller gå. Han kom till byn med storken; ingen vet varifrån eller varför han fördes till byn, men han välkomnades trots detta."
Jaha. Storken.

Är nu helt fascinerad av de små blå varelserna. Det skulle vara intressant att försöka applicera de olika smurfkaraktärerna på personer i ens omgivning. Inte minst på mig själv.
Själv tror jag på en blandning mellan Latsmurf och Klensmurf.
Eller varför inte KommerAlltidFörsentsmurfen- en morgontrött smurf som tydligen inte kan klockan så bra. Kommer alltid försent. Eller inte alls.