Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Stockholm va
Nu är det tristess att vara sjuk och min hals känns som femhundra rakblad.
Det skulle vara trevligt att ha någon speciell som kom över med soppa och halstabletter. Vicks med citronsmak. Gärna sockerfria, tack!
C´est pas ma faute
När man inte ens är sugen på ostbågar, då mår man inte alls bra.
Slark, Slinton och Coly
Förundrad och förvånad över att det faktiskt är de vuxna som hoppar runt midsommarstången som små grodor samtidigt som de trampar ner alla barn.
Måndag är en dålig dag egentligen. Men jag tycker om att jobba. För då känner man sig lite viktig. Och så slår man ihjäl tid. Timmarna och dagarna tar slut fort och det är bra. För jag väntar på mitt riktiga liv som snart ska börja.
Mitt tillfälliga liv är mest en lång väntan, en transportsträcka till allt roligt och bra som ska hända. Snart. Så jag fortsätter att slå ihjäl timmar och tid på jobbet, somnar och vaknar till nya dagar.
Snart ska det bli bra.
Korea 17-24 augusti 2008
Och jag dunkar mitt huvud i väggen och undrar vad exakt det är hos dig som jag saknar.
Det vet jag inte riktigt.
Samtalsanalys
- Jo, jag hörde det. (Tystnad). Är hon trevlig då? (Varför, VARFÖR?!!)
- Hon är jättetrevlig!
- Jaha. Så kul. (Överdrivet, tydligt visat ointresse).
-Verkligen jättetrevlig. (Tuuut Tuuuut! Intressesnigeln kör över mig). Fast väldigt ung.... (Snälla människa, var bara tyst). Hon ser ut lite som....(Men snälla, finns det ingen off-knapp på den här människan?!) Väldigt söt, ser lite fransk ut.... (Off-knappen! Off-knappen! Var faan är off-knappen?) Hon är typ lite..liksom..lite konstnär... (Och där hittade jag off-knappen. Äntligen).
Fick hemsläp i form av en Bella som plåstrade om min trasiga själ och min trötta hjärna.
Nästa gång blir det en rak höger.
Berlin topp tio
1. Svartklubben Mittwoch där Mille fick en stämpel i form av en livmoder på handleden. Mycket vackert. Mycket...konstigt?
Ölen kostade 1 euro styck. En toalett. Massa folk, mest mexikaner.
2. Mauer Park där någon blev lite överförfriskad. Som Trädgården. Fast mer enormt och mer grymt. Någon snubblade över en betongklump, slog upp ett litet sår på foten. Barba-Pop Eye kom till undsättning.
-Hur mår du?
-Jättebra.
-Vill du följa med oss vidare?
-Bara om jag får sitta på dina axlar.
Barba-Pop Eye avlägsnade sig hastigt. Snåljåp!
3. Frukost på Bateau Ivre, (Yvre?). Ostöverdos är ett bra sätt att börja dagen. Total aktivitet under dagarna: 90% frukost 10% övrigt. Extra plus för Mick Jagger-look a like som Mille tyckte såg "sliten" ut. Jag tyckte han var det vackraste som någonsin gått i ett par skor.
4. Shopping. Särskilt en marknad där de sålde allt ifrån möbler till små plastsmurfar och annat krafs. Trångt och svettigt, men jag var i extas och hann fynda en massa skrot på nolltid. Två blå smurfar fick följa med hem, en gammal cigarettask i plåt, en tavla, en blus och en sjal. Försökte även pruta ner en väska, men misslyckades. Även X antal besök hos American Apparel. American Apparel är min vän.
5. Poolen i kanalen. Har redan glömt bort namnet. Tyska är svårt. Här vilade vi våra trötta och bakfulla kroppar när solen gassade som värst. En pool mitt i storstaden, inbyggd i kanalen. Om inte paradiset, så nästintill.
6. Födelsedagsbuffé på Kirstens takterass. Köttbullar, sparris, pizza, parmaskinka, pastasallad och såklart svensk kladdkaka uppe bland taken i kvällssolen. Minus för Barba-Satan och quichen. Varken jag eller Mille vågade äta av den. Den var antagligen förgiftad med något franskt gift.
7. Kiki B. Vi skålade till reggaemusik, i Mormor Bergmans ära. Kulörta lampor och jättelika trästolar. Utsikt över kanalen där skenet från lyktorna dansade i det nattsvarta vattnet. Livet är fan helt fantastiskt ibland.
8. Allsång på Milles balkong. Vi pimplade rosévin till gamla godingar och skrålade högt till nationalsången.
Mycket patriotiskt och stämningsfullt. Extra plus för gammal Backstreet Boys-video som vi hade förfärligt roligt åt.
9. Döner. Fy. Så. Gott.
10. Mille. För att ingen är som Mille.
Nånstans där man kan va sig själv
Det är en hel vetenskap att packa. Jag är verkligen riktigt usel på att packa.
När jag skulle flytta till Frankrike, till exempel, fick Maria komma till min undsättning. Efter några minuter hade hon reducerat halva mitt baggage.
"Men behöver du verkligen tio stycken nagellack?!"
Annars brukar Lotta vara till stor hjälp, fast jag råkar däremot veta att Lottas resväska var betydligt tyngre än min när vi var i Berlin över nyår...
Kontentan av detta är alltså att jag alltid tar med mej för mycket. Resväskan på mitt (dammiga) golv svämmar i skrivande stund över av byxor, shorts, kjolar, klänningar, skor och väskor. Jag ska vara borta i fem dagar. Inte fem månader.
Men man måste ju ha valmöjligheter. Man saknar alltid det där plagget som man inte tog med sig. Därför tar jag med mej det.
Mille har redan styrt upp kvällen som tydligen ska involvera öl, mat och en massa mexikanare. Det bådar gott.
Mot Tyskland!
Shame on you
Ett fylleinlägg smög sig in här på bloggen inatt. Jag var arg då.
Jag är fortfarande arg. Men inte lika mycket.
Jenny säger att hon har "hurt woman syndrome". Jag har nog också drabbats av det.
Avslutning i Tanto igår med klassen. Hemskt trevligt, hemskt mycket öl, hemskt mycket pizza.
Framåt småtimmarna satt vi under bron med blankt, svart nattvatten under fötterna. Vi var snälla mot varandra, sa vänliga ord och många fina saker till och om varandra. Både som skrivande personer och som levande varelser.
På vägen hem hittade jag en Barbaradocka. Luften hade gått ur henne och hon låg och stirrade på oss med uppspärrade ögon och konstigt röd mun. Sara har bildbevis.
Imorgon Berlin! Yes! Kanske hittar jag någon tysk liten karl med skägg och ölmage.
Då stannar jag där. Då kommer jag inte hem mer.
Ha det fint så länge. Glöm inte att säga snälla saker till varandra.
A plus!