Framtiden

Det som ska hända ska hända. Och jag är egentligen lite rädd.
Fast det är dumt att vara rädd.
Och jag behöver inte vara rädd.


Do whatever you feel like.

Min värld är upp och ner.

My future husband...

...får gärna vara lika snygg som/vara lika charmig som/ha samma personlighet som/vara lika jävla bra som/ja, kort och gott vara Howlin´Pelle.


En vecka i Paris var som sockervadd för själen och bomull för hjärtat. (Och som råttgift för levern).

Det var många kära återseenden ("Mais tu parles un peu francais maintenant?"), vinkvällar med äkta sås-vin, fyllor och villor på Trüskel, galna métrofärder, taxifärder med snuskiga taxichaufförer, MusicQuiz på LH, bakis-texmex och mycket mycket annat.



-Men... du är väl ändå inte svensk?
-Jo.
-Nähä! Du kommer ju från samma land som Björk?!
-Nä..?
-Jo men, hon är väl kines?



Dessa härliga, allmänbildade fransoser. Förresten. Åttiotalet ringde. De vill ha tillbaka sin frisyr. Särskilt luggen!







Att göra kärlek i en röd soffa utan glasskärvor i,
det uppskattas verkligen.





Vad tänker du på?

Dig.

Nytt år

Nej. Jag har inga nyårslöften. Jag kommer ändå bara att bryta dem.

Mycket ska hända. Giftermål och bebisar som ska komma till världen. Nya möten, nya ansikten, säga hej. Ta farväl. Allting ska hända. Och jag vet ingenting om det.
Det är spännande. Men ibland skrämmer det mig.