Hattie

Uträttat idag:

* Loggat in och ut mellan Swedbank och min mail hela jäkla dagen. Dessvärre är läget fortfarande kritiskt på båda hållen. Mycket kritiskt.
* Hjälpt åttaårig pojke att läsa bok. Försökt behålla tålamodet. Lyckats sådär.
* Tömt kaffe och öppnat dörrar med mera, på jobbet. Lägst ner i hierarkin fortfarande, men snart på väg uppåt. Förhoppningsvis.
* Kommit till insikt.
* Skämts.
* Precis klämt två ostkex. Nu öppnar jag chokladasken. Nu.
* Försökt välja mellan linsgryta/currylinser eller bara linser. Enda huvudingrediensen i skafferiet: Linser. Voilà.

Senare: 
 

* Titta på Idol och sen Mikael Persbrandt.
* Eventuellt popcorn.
* Fortsätta skämmas.

Skammen är stor. Jag nästan rodnar när jag ser mej själv i spegeln.
Hur kan man vara så dum?

Denna fredagkväll har följande på schemat:

* Slöglo på något tråkigt på teve. (Typ Lilla Jönssonligan och Singing Bee. Usch).
* Alternativt glo på på någon film som jag fick på jobbet.
* Äta middag bestående av potatis och en liten fiskbit som jag hittade längst in i frysen.
* Dricka vitt vin (52 kr kostade det. Som hittat! Smakar antagligen kissblöja).
* Äta popcorn. (Godiset glufsade jag i mej redan på tunnelbanan på väg hem).
* Förträngna att jag fortfarande har en oskriven nyhetsartikel hängandes över mej. (Deadline, deadline, det är så att man blir deprimerad).
* Sova.

Ett tag kände jag lite för att byta om till något fint och hoppa i dansskorna, men efter att ha däckat en stund på soffan så inser jag nu att jag varken har ork eller pengar till att röra mej någon längre sträcka än köket-soffan. Eventuellt soffan-sängen.
Så rolig är jag denna fredagkväll. Börjar man bli gammal tro?

Det bara måste vara så. Någon bokstavskombination eller så.

På torsdagar vill jag liksom vara lite extra fin och bra. Men idag gick det rent ut sagt riktigt åt skogen.
Jag har nu ont i huvudet efter all anspänning. I ett par timmar har jag suttit och spänt mej, försökt att dölja eventuella dubbelhakor, sitta lite ordentligt på stolen... Jag har helt enkelt bara försökt att vara lite fin.
Men det går bara inte. Jag ser antagligen ut som ett pucko där jag sitter och spänner alla kroppsdelar tills de nästan exploderar. Jag hör mej själv skratta högt och konstigt. Sedan skruvar jag på mej i stolen och fladdrar lite med ögonfransarna. Jag nästan skäms över mej själv.
Det här håller inte.

Andra lektionen på Poppius så sa min lärare: " Vad ni än gör: drabbas inte av panik."

Jag har panik. Grov panik. Ångest och panik och kramp i hjärnan och hjärtat.
Jag ska skriva en nyhetsartikel. Deadline (hemsk journalistterm) tisdag.

Hela planen gick precis i stöpet. Så nu sitter jag här och har panik.
Kan någon hjälpa mej? Någon som har ett förslag? Någon som vet något spännande som hänt? Något roligt, något tråkigt, något snuskigt, något uppseendeväckande, något konstigt. Eller bara vadsomhelst som man kan skriva om. Någon som vunnit en miljon? Fått nobelpriset? Fått klamydia? Trampat i bajs?
HJÄLP MEJ! Snälla. Jag bjuder den som kommer med det bästa förslaget på öl.
Deadline. Ni hör ju till och med på själva ordet hur hemskt det är. Deadline. 
Skriver du inte så dör du. Om du lämnar in en minut efter utsatt tid så dör du. 
Hur du än gör så dör du. Knalldör. Pang bom bara. 


 

Mitt svar:

Jag är på femhundraåttioelva olika ställen om dagen. Jag flänger och far fram och tillbaka. Hit och dit.
Hem och bort. Slänger i mig mat, oförskämt dålig mat. Flottig falukorv och sladdrig spagetti fick duga till middag idag. Dränkt i en halv flaska ketchup.

Det är bara att inse nu. Jag måste vinka hejdå till mitt forna liv. Jag har inget liv.
Tack så mycket CSN. Tack så mycket.

Har precis skrivit en notis på mindre än en minut under enorm press och stress och är mycket stolt över det. Dock inte lika stolt över resultatet.
Men det får duga. Allt får duga. Det räcker.

Ändå är jag lycklig. För jag gör saker som jag tycker om.
Nu ska jag bara skaffa mej en karl också. Sedan är vi i hamn.

Är det någon som fattar det här med Sommarkrysset på TV4?
Jag menar, sommarkrysset, är inte det något som ska utspelas på sommaren? Förslagsvis under varma sommarnätter fyllda med knott och barfotadans i nyklippt gräs.  
Kalla mej pessimist, men jag tycker faktiskt inte att det där utanför fönstret kan gå under namnet "sommar" längre. Särskilt inte när det idag öste ner något slags snöblandat regn från skyn.
Nej, Sommarkrysset hostar verkligen på sin sista refräng nu. Och en kraftigt nedbantad Charlotte Perrelli (som lätt kan förväxlas med en vandrande pinne på scenen) i spetsen gör det hela inte roligare.

Det är höst nu. Det tycker jag är lite mysigt ändå.

Dagens bästa: Parisminnen. Nu rycker det lite extra i parisnerven.
Dagens andra bästa: Popcorn. Har fungerat som mellanmål och kvällsmål tre gånger de senaste fem dagarna.
Dagens sämsta: Feghet. Mycket kan jag stå ut med. Men inte fega människor.
Dagens andra sämsta: Sommarkrysset. Givetvis.

Efter dryga fem år av livsglädje, energi, x antal skickade sms och x antal timmar av inkommande och utgående samtal,
sjunger nu min telefon på sista versen.
Det är sorgligt, men sant.
Den ligger bredvid mej här i sängen, rosslar och hostar och drar motvilligt djupa andetag.
Sedan blir displayen svart.
Detta leder till problem. Till exempel så kan man inte ringa till jobbet och sjukanmäla sig.
Telefonen gör så att jag hör precis vad alla andra säger. Men de hör inte mej.
Ensidig kommunikation har aldrig varit en hit.
"Hallååå Liselott, höör du mej?" tjuter jag i ena änden av luren.
Sedan blir displayen svart.
Och jag måste tvinga igång telefonhelvetet igen, genom att slå den lite i lätt i bordet och skrika på den. (Är jag galen?)
Om den är snäll lyder den. För det mesta lyder den inte.
Slutet är nära nu. Det känner jag.
Kan en telefon ha dödsryckningar? I såna fall har min det.