Hattie

Jag förstår. Jag vet inte heller var jag står eller vad jag vill med dej,
men det hade varit kul att lära känna dej bättre så det känns tråkigt.

Som den mogna 23-åring jag är visar jag genom detta sms att jag är en otroligt sansad och samlad person som inte brusar upp i första taget. Nej. Jag är förstående. Och jag kan hantera det här på ett moget sätt. För jag är minsann ingen snorig, omogen barnunge eller en dryg, destruktiv fjortis.

Nu börjar jag ångra mej rejält. Det är nästan så att jag vill spy på mej själv som straff.
Särskilt läskig är den allra första meningen: Jag förstår.
Jag förstår ingenting. Inte ett endaste dugg faktiskt.
Man ska säga det man känner på riktigt istället. Då blir det bättre.
Jag är inte ett dugg lugn och sansad. Jag blir arg och stampar i marken och skriker och vill kasta saker.
Och sen gråter jag och hatar alla litegrann.
Sådan är jag. Och det är just det som är så bra. För sedan går det över.

Maja och Elin tyckte inte att "Dra åt helvete" var något bra svar.
Varför inte då? Undrar jag nu. Varför inte då?
Jag hejar på sanningen.