Hattie

Igår var det alltså dags för audition på Hard Rock Café.
Som vanligt orkade jag inte vara nervös och kl.14.00 infann jag mig snällt på restaurangen med alla nerver på plats. Ha! Det gjorde också 40 andra arbetslösa personer, hungrigt törstande efter ett jobb.
Redan vid ingången blev vi tilldelade papper med siffor på. Sedan lotsades vi upp till festvåningen där vi fick slå oss ner framför en tv och titta på en informationsfilm om Hard Rock Café. Men någon hade tappat bort fjärrkontrollen så vi fick se filmen x antal gånger med halvtaskigt ljud samtidigt som vi blev tvungna att fylla i pappret som vi fått tidigare. Det bestod av cirka 7 frågor (på engelska).
Vad är skillnaden mellan ett mousserande vin och champagne? Eh...?
Från vilket håll serverar man mat och dryck? Eh...? Höger...? Vänster? Fan, sånt här borde jag ju verkligen kunna!!!
Efter ytterligare några knepiga frågor, som jag besvarade med långa, luddiga svar, kände jag mig rätt knäckt och mitt självförtroende hade för längesedan lämnat kroppen, liksom mina nerver.

Sedan återstod att vänta. Under den tiden hann jag och min nyfunna (och lika nervösa) vän stressa upp oss ordentligt.
Men så äntligen, efter nästan 3 timmars väntan, fick jag klartecken att gå in i salen (jag skojar inte) och presentera mig för juryn.
Längst ner i andra änden av rummet, satt 5 personer på rad vid ett avlångt bord (Idol 2006!) och betraktade mig med förväntansfulla blickar. Presentationen av mig själv gick bra fast jag babblade så att tungan knappt hängde med. Eftersom jag nämnde att jag jobbat för en brittisk restaurangkedja tidigare, så tyckte en av jurymedlemmarna att resten av intervjun skulle hållas på engelska. Hjälp. Men det var bara att leta fram det engelska registret och köra hårt.
Efter presentationen och själva intervjun var det bara ett test kvar. Det praktiska. Bära tallrikar.
Det gick knappt eftersom jag vid det här laget hade odlat fram en rejäl handsvett så tallrikarna nästan gled ur händerna på mig. Jesus. Men det gick. Enfin.
Som belöning efter den traumatiska upplevelsen, köpte jag Yakiniku hos japanen på hörnet på hemvägen. 
Hard Rock Café kommer att höra av sig inom två dar, så nu sitter jag och bevakar telefonen som en idiot.

För övrigt så ringde min kära mor i morse och berättade att det finns ett vikariat till mig på hennes jobb. Det låter också mycket frestande, så skiter det sig med Hard Rock så har jag ialla fall en B-plan.
Snart ska jag iväg och putsa fönster.


So long suckers.

Jag har ätit lunch med bröderna Storholm idag. Nu är dock Storholm den yngre på väg tillbaka till landet med lusekoftorna.
Bestämde mig framåt kvällskvisten för att lämna bacillgrottan (aka mitt rum) och gick en sväng längs vattnet. Men efter ca.10 minuters gång fick jag svår sjukdomsastma (det är synd om mig) och efter ytterligare 25 minuter var jag beredd att dö. Så nu ska jag dricka 2 glas c-vitamin istället och göra min Parislängtan ännu svårare genom att se på Amelie från Montmartre ackompanjerad av en skål med lakritsglass.

Helgen gick lugnt till. Jag och Bea åt romantisk middag nere på pizzerian och sedan kom Lotta och vi hängde gäng tillsammans med en påse Polly och en skvätt vin som blivit över sedan förra helgen.

Jaha. Blå regering nu. Igår gjorde jag min plikt som svensk medborgare och tågade iväg till vallokalen med mamma och Pelle. Jag röstade rött. Eller grönt. Bestämde mig på vägen till röstlokalen. Men vad hjälpte det. Nu är det herr Statsminister Fredrik Reinfeldt som bestämmer. Och han verkar ju visserligen vara en sympatisk man även om pannan tar upp halva hans ansikte.

Fan vilken tråkig blogg. Men det är sådant mitt liv ser ut för tillfället. Tråkigt och förkylt.
Imorgon blir det ialla fall rock n roll!

Så mycket är klockan. Jag förstår knappt varför jag sitter här och försöker skriva en fullständig blogg såhär omänskligt tidigt på morgonen. Jag vill bara återvända till sängen, krypa ner mellan lakanen och fortsätta mitt sovande tillstånd. Nu får jag sova på bussen istället. Mot barnen på Ytterbyskolan!
Dom är för söta. Igår blev jag nergrävd i en sandlåda (låter värre än vad det var), lekte kull så att jag sträckte vänster arm och sidparti, samt torkade bajs.
En mycket innehållsrik dag med andra ord.

Veckan har gått fort. Ikväll ska jag till pappa och fira hans födelsedag. Det blir något slags kalas borta i Kärrdal.

Peter är hemma över helgen. Igår återförenades de tre musketörerna (jag,Mille och Peter) hemma i tv-soffan. En fin reunion.

Snark. Somnar snart sittandes. Bäst att röra på sig.

Jag tror att vi "over did" lördagen lite. Till en början gick det riktigt bra och jag, Bea och Lotta hade trevlig middag med bakpotatis och en jävla massa keso. Senare anslöt också Maria till sällskapet.

Vi kom precis i rättan tid till Trädgården (trodde vi). Men icke. Klockan var ju faktiskt tre minuter över tio (Salope!) och vi fick betala 80 spänn i inträde istället för 40... Hm.
Kvällen gick i Frankrikes tecken och vi låtsades att Bea var min franska kusin som var på besök.
Den franska kusinen kunde dock prata "a bittö" engelska också. Vi körde stenhårt på vårt skådespeleri och sedan bytte vi roller. Den som inte var den franska kusinen fick agera tolk.
Bea lekte även matchmaker under kvällen och hjälpte en stackars kille att ragga upp Anna Ternheim som tydligen var där. Tyvärr råkade hon ragga upp fel Anna (den riktiga Anna stod mittemot) och sedan visade det sig även att den stackars killen inte alls ville ha någon hjälp. Hm. Kvällen fortsatte i vanlig ordning på galet vis. Det dansades och skrålades och jag hittade en kille att dansa vals med för att fördriva tiden i toalettkön...
Framåt småtimmarna blev några i sällskapet lite för intoxicated så vi begav oss hemåt.

På söndagen kom Lotta förbi. Hon hade varit på villovägar under natten. Vi åt pommes frites och kollade på Idol.
Klockan fyra följde jag med Bea och kollade på ett rum i en lägenhet hos en finsk förtidspensionerad dam. Det var spännande. Hon hade en fiskhåv med ett par glittriga pumps i som hängde på dörrkanten.
Söndagen avslutades med samtal över två koppar grönt te och scones.

Nu har jag tagit mitt pick och pack och flyttat in hos Mille resten av veckan. Mille dansar på kvällarna men jag är hemma och agerar hemmafru och lagar mat.

Det luktar höst ute nu.

Konserten igår var en besvikelse. Trots att både jag och Lotta var ordentligt i gasen och i riktigt fin form (alkohol är livets krydda) och trots att vi stod längst fram vid scenen, så höll det inte riktigt hela vägen.
Jag älskar Mando Diao, jag älskar musiken de gör, men tyvärr räckte inte det igår.
Man kan komma långt på ett vackert yttre, men efter att de rivit av några låtar och jag kommer på mig själv med att gäspa (gäspa på en konsert!) så är det väldigt illa.
Besvikna över konserten körde vi en repris på förra helgen och drog vidare till Carmen.
Där var det lika proppat som vanligt och vi träffade några lustiga människor. Kantareller och Star Trek-dräkter diskuterades över en öl, men sedan var ögonen och benen alltför trötta och jag åkte hem och åt makaronipudding.
På tunnelbanan hem hamnade jag brevid två brats som satt och halsade ur en medhavd vinflaska.
De satt och diskuterade samhället ("Vart fan är vi på väääg liksom") och the sideeffects ("Sideffekterna") som droger kan ge. Jag hade god lust att säga dem ett och annat och att de verkligen fått mig att inse hur jag ska rösta i valet i år.

Jag är lite seg i starten idag. Lagade en ordentlig frukost/brunch till mig själv och kollade flera avsnitt av Top Model i följd. Mycket mer än så har egentligen inte hänt idag.
Sista Trädgården ikväll! Vart ska man nu ta vägen hela hösten?
Jag är en vilsen själ i Stockholmsnatten.

Nej, dags att göra lite nytta. Nu börjar Top Model.

Jobb, jobb, jobb. Jag söker vidare.
Säger man upp sig har man ju bara sig själv att skylla. Jag ångrar ingenting, dock. Jag tänker gå min egen väg. Även om den egna vägen oftast är lite krokigare och längre än den vanliga.

Har pratat med Tessie. Jag saknar henne nåt så fruktansvärt!

Ringde S, men hans mobil var av. Balle. Inget från kocken. Inget från P.
Jag är så uttråkad. Gör vad som helst som inte inkluderar något som kostar pengar.
Förslag, någon?

Tror att jag och Lotta har gjort en liten missbedömning beträffande kvällens konsert. Det kommer att vara sjukt jävla mycket folk. Måste ringa och rådslå med Lotta och styra upp en plan B.

Fick precis mail från Yasmine. I november kommer hennes bebis. Det är en flicka som redan fått namnet Amber.
Amber kommer att vara den sötaste bebisen i stan!

Måste fundera vidare på en plan B nu.

Gårdagskvällen fick en rätt oväntad vändning. Lite över halv sex anlände jag till Götgatsbacken, extremt tjurig, sjukt trött och svårt hungrig. Tog en snabb vända på H&M och ryckte och slet i några plagg som jag sedan ratade efter att ha konstaterat att de såg ut som allt annat jag äger för tillfället: Svart och långt och tråkigt.
Efter ett samtal från Mille möttes vi upp utanför Weekday, även hon lite smått irriterad över att hennes middagsplaner gått i stöpet. Tillsammans mobiliserade vi våra styrkor och gav H&M en andra chans.
Med lyckat resultat den här gången. För min del resulterade det i en underlig ballong-kjol med hängslen och hög midja. (Och jag, som så sent som förra veckan, lovade mig själv att aldrig hänga på högmidja-trenden. Jag är en svag människa och har ingen som helst självbevarelsedrift ).
Hursomhaver, mamma höll på att skratta ihjäl sig åt den höga midjan när jag visade upp den för henne senare på kvällen. Inte för att hon tyckte att den var groteskt ful eller så. Nej, snarare för att jag alltid har mobbat henne för att hon har byxorna under armhålorna. Nu fick jag igen för det alltså.
Efter shopping och nya krafter på Burger King mötte jag och Mille upp kusinen på cykel. Mille och kusinen på cykel skulle åt ett annat håll och jag styrde stegen mot Skanstull för en date med Bea.
Pappa Nylund stod för middagen så vi rullade ner till Thaibåten och drack färgglada drinkar, åt stark (!) mat och pratade om livet. En riktigt spontan och lyckad kväll.

Det är inte bara fredag idag, utan även min sista dag på jobbet! Och sedan ska jag hem och ladda inför Håkan ikväll.

Drömde konstigt inatt: Pelle var psykopat och pappa satt på balkongen med bekymrad blick och så var Patrick på besök i Sverige och ville ha hamburgare från Mc´Donalds. Så jag fick gå ut och handla (den lata jäveln!) och på vägen hem mötte jag kusinerna Pettersson på en hemmafest.
Så nu överväger jag allvarligt att uppsöka en psykolog. De här drömmarna kan aldrig vara bra...!