Hattie

Efter dryga fem år av livsglädje, energi, x antal skickade sms och x antal timmar av inkommande och utgående samtal,
sjunger nu min telefon på sista versen.
Det är sorgligt, men sant.
Den ligger bredvid mej här i sängen, rosslar och hostar och drar motvilligt djupa andetag.
Sedan blir displayen svart.
Detta leder till problem. Till exempel så kan man inte ringa till jobbet och sjukanmäla sig.
Telefonen gör så att jag hör precis vad alla andra säger. Men de hör inte mej.
Ensidig kommunikation har aldrig varit en hit.
"Hallååå Liselott, höör du mej?" tjuter jag i ena änden av luren.
Sedan blir displayen svart.
Och jag måste tvinga igång telefonhelvetet igen, genom att slå den lite i lätt i bordet och skrika på den. (Är jag galen?)
Om den är snäll lyder den. För det mesta lyder den inte.
Slutet är nära nu. Det känner jag.
Kan en telefon ha dödsryckningar? I såna fall har min det.