Hattie

Fast mest synd är det om mig!

Anledningar till varför det just nu är hemskt synd om mig:

1. I två dagar har jag legat begravd under täcket, oförmögen att svara i telefon, oförmögen att resa mig ur sängen, hög på ipren och äppeljuice.
2. Jag äger ingen nässpray. Och tanken på att gå till Apoteket känns oliiiiiidlig. Outhärdlig. Kommer inte på fråga alltså. Jag överlever nog en natt till innan näsan täpper igen ordentligt.
3. Jag köpte ett nytt träningskort i måndags som ligger och skaver i väskan och ropar: "Använd mig!" Men nej. Inser med viss fasa att bukfettet får vänta.
4. Jag har ingen glass i frysen. (Apropå bukfett).
5. Mina halstabletter är snart slut.
6. Louli är i stan och jag hade planerat en helg fylld med fransoser , glitter (nej, han är inte bög) och dans. Men icke.
Han ringde nyss förresten. Min snorfyllda hjärna svarade. Louli tyckte det var helt horribelt att höra min lilla röst. Så ynklig lät jag alltså.
7. Ett par skor kom med posten idag. De påminner mig om vad jag skulle ha gjort om inte den här jävla förkylningen (som jag börjar misstänka är influensa) kommit i min väg. Jag kan inte ens titta på skorna. Det känns bara för sorgligt.
8. Efter två ipren orkar jag ta med datorn till sängen och skriva detta inlägg.
9. Efter ytterligare två kanske jag orkar ta mig ner till Inverness Livs och köpa potatis och glass. Om jag har tur.

Am I making myself clear?
Synd om mig alltså.