Ladda upp
Pullan (Mia) har gått och blivit magsjuk. Alltså blir det no nyårsskålande med henne. Fan ta dig, galna kräksjuka.
Denna dag går om möjligt ännu långsammare än gårdagen. Ni vet när man sneglar på klockan, väntar i något som känns som en evighet och sedan sneglar på klockan igen. Den har tickat hela 17 minuter. 17 minuter som snarare känns som 17 timmar.
Men just idag gör det ingenting. För idag är det uppladdning som gäller.
Sista dagen på Hjemmet Mortensen. Lyssnar på musik på relativt hög volym här ute i min reception: Yael Naim och Edith Piaf. Bara för att. Jag kan nästan känna doften av färsk baguett här i receptionen. Rödtjutet i gommen. Svettlukt från Trüskel. Ah.
Jo just det. Gårdagskvällen slutade i ren och skär ilska med att jag stängde av datorjäveln och gick och lade mig.
Men först glodde jag lite på en dokumentär om rockabillykulturen på ettan. De var i Montreal. Då sög det till i magen.
Sådär lite försiktigt. Jag kan nog aldrig mer sätta min fot på Pop In. Risken att få en bestående nervkris där är alltför stor. Synd ändå. Jag älskar det stället.
Hursomhelst så kommer mina installationsproblem förhoppningsvis (jag bönar och ber) att vara lösta ikväll.
Har fått numret till dataexpert Viktor. Viktor är bra. Hoppas jag.
Denna dag går om möjligt ännu långsammare än gårdagen. Ni vet när man sneglar på klockan, väntar i något som känns som en evighet och sedan sneglar på klockan igen. Den har tickat hela 17 minuter. 17 minuter som snarare känns som 17 timmar.
Men just idag gör det ingenting. För idag är det uppladdning som gäller.
Sista dagen på Hjemmet Mortensen. Lyssnar på musik på relativt hög volym här ute i min reception: Yael Naim och Edith Piaf. Bara för att. Jag kan nästan känna doften av färsk baguett här i receptionen. Rödtjutet i gommen. Svettlukt från Trüskel. Ah.
Jo just det. Gårdagskvällen slutade i ren och skär ilska med att jag stängde av datorjäveln och gick och lade mig.
Men först glodde jag lite på en dokumentär om rockabillykulturen på ettan. De var i Montreal. Då sög det till i magen.
Sådär lite försiktigt. Jag kan nog aldrig mer sätta min fot på Pop In. Risken att få en bestående nervkris där är alltför stor. Synd ändå. Jag älskar det stället.
Hursomhelst så kommer mina installationsproblem förhoppningsvis (jag bönar och ber) att vara lösta ikväll.
Har fått numret till dataexpert Viktor. Viktor är bra. Hoppas jag.
Kommentarer
Postat av: Gérard Depardieu
Je t'aime
Trackback