Se upp, alla franskmän!

Okej. Snart ska vi säga hejdå. Snart.

Jag skickade  precis iväg ett sms till Mr. Boggon och hans apa.
Ville bara höra ifall han fortfarande är i stan. Det är han! Han ringde upp mig, från sin franska (såklart) mobil till min svenska (såklart) mobil, den galningen.
Jag vågade inte säga att det antagligen skulle bli ett dyrt samtal. Nåväl. Det var ju inte så långt, trots allt.
Bruno fortsätter tiga. Jag undrar om han lever. Det vore verkligen synd annars.
11 minuter kvar nu. Sedan jävlar.
Paris. Befinner mig i chock.
Komma hem men ändå inte.
Paris, mon amour.
Se upp, alla franskmän!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback